"Så gick jag ner 10kg på tre månader"

(Inga naglar i det här inlägget)

Rubriken är ju sådant som brukar stå på löpsedlar och i tidningar i stil med Aftonbladet, eller i reklam. Och då ska man alltid göra käcka saker som att träna tre minuter om dagen eller äta äppelcidervinäger, gå på nån kul diet där allt är uteslutet utom 5 grejer, eller nått annat som gör underverk. Jag tänkte stanna kvar lite mer i verkligheten och beskriva hur jag har gjort, och dessutom slänga jantelagen åt skogen och vara himla stolt över mig själv för det har jag förtjänat.


Vid årsskiftet fick jag nog, tröttnade på att väga för mycket, på att kläderna ständigt blev för små och på att jag inte var så vig som jag varit för att magen var i vägen. Jag hade börjat gå och träna redan under sommaren men det blev inte mycket av det under hela hösten. Och försökt att gå ner i vikt lite halvhjärtat, inte haft motivation att äta nyttigt mer än två dagar i rad. Men nu tröttnade jag som sagt. 18kg över idealvikten och i kategorin "överviktig" enligt BMI-skalan.

Så med mer motivation än nånsin förr bestämde jag mig för att gå ner, vad som än krävdes av mig. Så så här har jag gjort för att gå ner 10kg. Jag har slitit och kämpat och inte hittat några genvägar. Det har varit skitjobbigt rent ut sagt. Och vissa dagar har jag absolut syndat, men varje dag har varit en ny dag med ny motivation och inget dåligt samvete över dagen innan. Inget "jag har ändå sumpat den här veckan så jag kan börja om på måndag".

Jag har varit på gymmet och tränat tre till fyra gånger i veckan. 1,5-2 timmar åt gången. 30-60 min kondition och en timme styrka. Inga pass utan bara egen träning med diverse maskiner.

Jag har skurit ner mina matportioner med ca hälften. I början var jag så galet hungrig att jag inte fungerade men efter en vecka ungefär så var det värsta över och sen vande jag mig. Nu har min magsäck krympt så jag blir mätt väldigt mycket fortare än innan. Jag är fortfarande hungrig en hel del av dagen men jag har kommit en bit med att programmera om hjärnan till att sluta tycka att det är något fel att vara det. Jag svälter ju inte så den behöver inte bli hysterisk. 

Jag ersätter varje vardagslunch med en påse pulver-diet. Kompletterar med tomma fibrer som bara ger mättnadskänsla men inget övrigt innehåll. Det är det enda målet jag ersätter och det funkar väldigt bra nu när jag fått rutin på det, även om kollegornas matos i lunchrummet kan vara lite påfrestande ibland. Kan inte påstå att det är vidare gott med pulvret men det är praktiskt och jag behöver inte planera några matlådor längre :) 

Jag har slutat äta godis, glass, bullar, kakor, fredagsfika på jobbet, osv. Allt som går ut på att det bara ska vara sött utan att tillföra nått meningsfullt. Blir jag sugen på nått kan jag ta en eller två sockerfria Läkeroltabletter. Jag kan klara mig bra utan godis och choklad men min stora last är lakrits, och då är Läkerol Licorice Seasalt perfekt. 

Jag försöker tänka jättemycket på vad jag äter till mellanmål, det där man går och småäter på utan att riktigt reflektera över eftersom det är så lite. Förr kunde det vara sötad yoghurt, kexchoklad, fluffigt vitt bröd... nu har jag bytt till körsbärstomater, grovt bröd, kokt ägg, och på jobbet har jag med mig en påse fiberrika frukostflingor som jag småäter på som de är. Det är lite som att gnaga på en spånskiva men det är tio gånger bättre än att äta kexchoklad! 

Jag försöker att äta mer grönsaker. Grönsaker är verkligen inte kompis med mig och jag tycker att de flesta är jätteäckliga. Men jag är uppe i flera portioner i veckan, ser till att alltid ha sallad hemma - även om hälften hinner vissna och bli kompost innan jag hunnit äta den - och försöker ta sallad till maten när jag kommer ihåg det. 

Jag unnar mig saker. Jag klarar inte av att leva på vatten och morötter 7 dagar i veckan. Så jag unnar mig både pizza och hamburgare och till och med nån enstaka seg råtta. Men jag äter betydligt mindre av det, och mycket mer sällan. En pizza blir fyra måltider istället för en, efter en fjärdedel är jag ändå mätt så resten fryser jag ner. Så länge jag håller vardagen bra så är det okej att vara lite friare på helgen och äta hämtmat eller dylikt. I små portioner. Jag tror stenhårt på att man kan äta allt även om man försöker gå ner i vikt, det är bara en fråga om mängder.

Jag belönar mig själv vid varje 5-kilos intervall. Hittills har det blivit billigt smink från Sleek och Elf. Normalt sett brukar jag belöna mig med mat, och det går ju bort nu. Kläder är ingen idé eftersom jag krymper ur dem på en månad. Och nagellack går inte att ha som belöning eftersom jag köper det i mängder i vilket fall. Så det blir rouge och bronzer och ögonskuggepaletter. De sistnämnda ställer jag sen i hyllan utan att ens swatcha dem eftersom jag aldrig använder ögonskugga till vardags och dessutom redan har 4 paletter med 88 skuggor i varje och knappast behöver fler. Men det är inte sminket i sig som är det viktiga utan uppackandet av paketet när det kommer, så det får vara så. Whatever works.

Men fram för allt är jag motiverad! Det är det som gör all skillnad. Jag vill det här nu, och det finns inget alternativ, jag bara ska gå ner. Hade det inte varit för den motivationen så hade jag aldrig fixat allting i listan ovan, då hade det hållit i tre dagar igen istället för tre månader. Och det är jag jättestolt över. Att jag klarat det här, att jag orkat hålla motivationen uppe, att jag slitit i gymmet även de dagar när det känts tungt, att jag låtit bli godisskålen som ställts under näsan på mig, att jag slutar äta när jag är mätt även om maten inte är slut.

Och jag är lika motiverad att fortsätta. Jag har gått ner sakta men säkert och även om det stått still vissa veckor så har det ändå hänt tillräckligt på lång sikt för att jag ska orka fortsätta. Det finns fortfarande inga alternativ, jag ska ner de återstående 8 kilona också. Punkt.


Jag vet inte hur meningsfullt det här har varit för nån annan att läsa. Kanske är nån i samma sits och behöver höra av nån annan att det går om man inte ger upp, även utan genvägar. Eller så är det bara kul att läsa om nått annat än naglar ibland. Men mest är det bra för mig själv att skriva ner det här, att få vara stolt och glad och tala om för världen att jag minsann kan. Heja mig!

Jo och förresten, eventuella "tips" och kommentarer om att jag borde köra LCHF/GI//vegetariskt/whatever undanbedes vänligen men bestämt!