onsdag 27 mars 2013

"Så gick jag ner 10kg på tre månader"

(Inga naglar i det här inlägget)

Rubriken är ju sådant som brukar stå på löpsedlar och i tidningar i stil med Aftonbladet, eller i reklam. Och då ska man alltid göra käcka saker som att träna tre minuter om dagen eller äta äppelcidervinäger, gå på nån kul diet där allt är uteslutet utom 5 grejer, eller nått annat som gör underverk. Jag tänkte stanna kvar lite mer i verkligheten och beskriva hur jag har gjort, och dessutom slänga jantelagen åt skogen och vara himla stolt över mig själv för det har jag förtjänat.


Vid årsskiftet fick jag nog, tröttnade på att väga för mycket, på att kläderna ständigt blev för små och på att jag inte var så vig som jag varit för att magen var i vägen. Jag hade börjat gå och träna redan under sommaren men det blev inte mycket av det under hela hösten. Och försökt att gå ner i vikt lite halvhjärtat, inte haft motivation att äta nyttigt mer än två dagar i rad. Men nu tröttnade jag som sagt. 18kg över idealvikten och i kategorin "överviktig" enligt BMI-skalan.

Så med mer motivation än nånsin förr bestämde jag mig för att gå ner, vad som än krävdes av mig. Så så här har jag gjort för att gå ner 10kg. Jag har slitit och kämpat och inte hittat några genvägar. Det har varit skitjobbigt rent ut sagt. Och vissa dagar har jag absolut syndat, men varje dag har varit en ny dag med ny motivation och inget dåligt samvete över dagen innan. Inget "jag har ändå sumpat den här veckan så jag kan börja om på måndag".

Jag har varit på gymmet och tränat tre till fyra gånger i veckan. 1,5-2 timmar åt gången. 30-60 min kondition och en timme styrka. Inga pass utan bara egen träning med diverse maskiner.
Jag har skurit ner mina matportioner med ca hälften. I början var jag så galet hungrig att jag inte fungerade men efter en vecka ungefär så var det värsta över och sen vande jag mig. Nu har min magsäck krympt så jag blir mätt väldigt mycket fortare än innan. Jag är fortfarande hungrig en hel del av dagen men jag har kommit en bit med att programmera om hjärnan till att sluta tycka att det är något fel att vara det. Jag svälter ju inte så den behöver inte bli hysterisk. 
Jag ersätter varje vardagslunch med en påse pulver-diet. Kompletterar med tomma fibrer som bara ger mättnadskänsla men inget övrigt innehåll. Det är det enda målet jag ersätter och det funkar väldigt bra nu när jag fått rutin på det, även om kollegornas matos i lunchrummet kan vara lite påfrestande ibland. Kan inte påstå att det är vidare gott med pulvret men det är praktiskt och jag behöver inte planera några matlådor längre :) 
Jag har slutat äta godis, glass, bullar, kakor, fredagsfika på jobbet, osv. Allt som går ut på att det bara ska vara sött utan att tillföra nått meningsfullt. Blir jag sugen på nått kan jag ta en eller två sockerfria Läkeroltabletter. Jag kan klara mig bra utan godis och choklad men min stora last är lakrits, och då är Läkerol Licorice Seasalt perfekt. 
Jag försöker tänka jättemycket på vad jag äter till mellanmål, det där man går och småäter på utan att riktigt reflektera över eftersom det är så lite. Förr kunde det vara sötad yoghurt, kexchoklad, fluffigt vitt bröd... nu har jag bytt till körsbärstomater, grovt bröd, kokt ägg, och på jobbet har jag med mig en påse fiberrika frukostflingor som jag småäter på som de är. Det är lite som att gnaga på en spånskiva men det är tio gånger bättre än att äta kexchoklad! 
Jag försöker att äta mer grönsaker. Grönsaker är verkligen inte kompis med mig och jag tycker att de flesta är jätteäckliga. Men jag är uppe i flera portioner i veckan, ser till att alltid ha sallad hemma - även om hälften hinner vissna och bli kompost innan jag hunnit äta den - och försöker ta sallad till maten när jag kommer ihåg det. 
Jag unnar mig saker. Jag klarar inte av att leva på vatten och morötter 7 dagar i veckan. Så jag unnar mig både pizza och hamburgare och till och med nån enstaka seg råtta. Men jag äter betydligt mindre av det, och mycket mer sällan. En pizza blir fyra måltider istället för en, efter en fjärdedel är jag ändå mätt så resten fryser jag ner. Så länge jag håller vardagen bra så är det okej att vara lite friare på helgen och äta hämtmat eller dylikt. I små portioner. Jag tror stenhårt på att man kan äta allt även om man försöker gå ner i vikt, det är bara en fråga om mängder.
Jag belönar mig själv vid varje 5-kilos intervall. Hittills har det blivit billigt smink från Sleek och Elf. Normalt sett brukar jag belöna mig med mat, och det går ju bort nu. Kläder är ingen idé eftersom jag krymper ur dem på en månad. Och nagellack går inte att ha som belöning eftersom jag köper det i mängder i vilket fall. Så det blir rouge och bronzer och ögonskuggepaletter. De sistnämnda ställer jag sen i hyllan utan att ens swatcha dem eftersom jag aldrig använder ögonskugga till vardags och dessutom redan har 4 paletter med 88 skuggor i varje och knappast behöver fler. Men det är inte sminket i sig som är det viktiga utan uppackandet av paketet när det kommer, så det får vara så. Whatever works.

Men fram för allt är jag motiverad! Det är det som gör all skillnad. Jag vill det här nu, och det finns inget alternativ, jag bara ska gå ner. Hade det inte varit för den motivationen så hade jag aldrig fixat allting i listan ovan, då hade det hållit i tre dagar igen istället för tre månader. Och det är jag jättestolt över. Att jag klarat det här, att jag orkat hålla motivationen uppe, att jag slitit i gymmet även de dagar när det känts tungt, att jag låtit bli godisskålen som ställts under näsan på mig, att jag slutar äta när jag är mätt även om maten inte är slut.

Och jag är lika motiverad att fortsätta. Jag har gått ner sakta men säkert och även om det stått still vissa veckor så har det ändå hänt tillräckligt på lång sikt för att jag ska orka fortsätta. Det finns fortfarande inga alternativ, jag ska ner de återstående 8 kilona också. Punkt.


Jag vet inte hur meningsfullt det här har varit för nån annan att läsa. Kanske är nån i samma sits och behöver höra av nån annan att det går om man inte ger upp, även utan genvägar. Eller så är det bara kul att läsa om nått annat än naglar ibland. Men mest är det bra för mig själv att skriva ner det här, att få vara stolt och glad och tala om för världen att jag minsann kan. Heja mig!

Jo och förresten, eventuella "tips" och kommentarer om att jag borde köra LCHF/GI//vegetariskt/whatever undanbedes vänligen men bestämt!

68 kommentarer:

  1. Fan va gött! Heja dig! :)
    Jag har också gått ner 10 kilo nu men min "metod" har som du vet inte varit lika sund. Ditt sätt känns MYCKET bättre och jag hoppas jag ska hitta dit jag med. För nog för att jag hade kilon att plocka av jag med, men livskrisnedgång är ingen bra grej kan jag känna.
    Börjar springa igen nästa vecka har jag bestämt. Borde den onda magmuskeln klara tycker jag.

    Igen - strongt jobbat, grattis och STOR JÄDRA KRAM!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack!
      Ja, du fick ju en rivstart där som kanske inte var så lyckad, men förhoppningsvis blir det bara positivt på lång sikt! Jätteroligt att du känner att du kan börja springa igen också. Heja dig! Kramar!

      Radera
  2. Skitstarkt jobbat! Det där med vikt kan vara så himla svårt, speciellt när osund mat finns så lätttillgängligt överallt. Tycker du har gjort det så himla bra!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är livsfarligt när det finns hemma, och retsamma kollegor stoppar en godisskål under näsan på en för att testa ens karaktär ^^
      Tack så mycket :)

      Radera
  3. Va kul att höra att lite jävlaranamma är allt vad som behövs! Grattis :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, motivationen är hela grejen, resten är bara bieffekter :)
      Tack!

      Radera
  4. Grattis till din fina viktnedgång!! Grymt bra jobbat! Jag håller också på och kämpar på med viktnedgång. Hittills har jag gått ned nästan 9 kg. Men har mycket kvar. :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så mycket!
      Heja dig också! Det ska gå, sakta men säkert :)

      Radera
  5. You go girl! Bra jobbat! Kram

    SvaraRadera
  6. Härlig läsning! Jag gillar att du skriver det precis som det är; inga försköningar eller sånt. Har själv x antal kilon att bli av med och är först att medge hur lätt det är att liksom bara skuffa det framför sig; typ "det där med hälsosam mat och träning, det kan jag ta itu med EFTER den här påsen chips/imorgon/sen!" Nu råkar jag älska grönsaker men har andra "falluckor"; pasta och bröd är liksom så enkelt och smidigt; jag faller dit direkt när jag har bråttom/är trött. I oktober förra året gav jag upp ALL läsk och sötade drycker. Jag bara lessnade på hur lätt det var att dricka det till allt; i alla sammanhang och ofta utan egentlig anledning. Jag har gått ner ca 5 kilo enbart pga detta val, det sporrade mig att fortsätta. Nästa grej jag tacklar är pasta och bröd-behovet :)
    Heja dig Cactus, kan du så kan jag! *kram*

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har aldrig druckit nått annat än vatten till allting, tycker inte om kolsyra, det sticks i näsan ^^ Men det är ju en jättebra vane-ändring du gjort där! Det är ofta så lite som behövs för att komma igång, de "enkla" grejerna att ändra på, sen när man gjort det blir det betydligt svårare som du säger.
      Jag hade aldrig kunnat sluta med bröd och pasta, jag tycker för mycket om det. Men mer hälsosamma val och mindre portioner kan jag leva med :) Ett steg i taget!
      Heja dig också! Hoppas det fortsätter att gå neråt för dig med! Kram

      Radera
  7. Fy fan vad du har varit duktig!! Tack för ett oerhört inspirerande inlägg.
    Jag har själv haft svårt att hitta motivationen till träning sista tiden, kilona smyger sig väldigt långsamt på, men bara åt ett håll, och plötsligt äter jag mycket större mängder socker. Halvhjärtade försök att åtgärda blir liksom ingen mening, det händer ingenting. Jag tror jag ska skriva ut ditt inlägg som peppning. :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Och jätteroligt om det kan peppa dig att komma igång också! Motivationen är ju hela grejen, utan den kan man lika gärna ge upp helt, det blir ändå inget. Jag har ju tänkt länge på att jag måste göra nått men jag tror jag behövde komma upp i tillräckligt många kilo för mycket för att motivationen skulle infinna sig. Måste ner på botten innan man kan börja ta sig uppåt liksom.
      Heja dig, du klarar det också! Kram

      Radera
  8. Grattis! Bra jobbat!! :-)

    SvaraRadera
  9. Heja dig! Bra jobbat! :-)

    /Eva N

    SvaraRadera
  10. Stark jobbat! Kämpa på :-)

    SvaraRadera
  11. Tack för en okonstlad beskrivning av viktnedgång! Samt att du lägger fokus på hälsa och känsla istället för utseende. Jag gick upp 25 - 30 kg (slutade väga mig i slutet) före och under graviditet och gick ner dem på ungefär samma tid. Visst, man får en "rivstart" med förlossningen men en hel del satt ju kvar... Min taktik är enkel: äta mindre och röra mer. Helst äta bättre också, men mängden är avgörande.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vid en graviditet är det betydligt svårare att undvika att man går upp en massa, jämfört med lathet och för mycket godis ^^ Men jättebra jobbat att du gick ner delar av det iaf! Och med den taktiken kommer du säkert bli av med resten också, jag tror det är helt rätt väg att gå!

      Radera
  12. Kanonbra jobbat! Jag gick själv ner 15 kg för några år sedan: hade gått upp en hel del i samband med att jag var sjuk och åt kortison och en kväll när jag låg i sängen och skulle sova bara bestämde jag mig: steg upp igen, plockade ner allt onyttigt jag kunde hitta i en kasse och ställde i garderoben: sen rörde jag inte den på flera månader. Jag slutade äta allt med uppenbart för stora mängder tillsatt socker och ersatte godis och chips med nötter, frukt och popcorn, och glass med smoothies. Höll mig helt ifrån allt sånt i flera månader och fuskade bara på min födelsedag och midsommarafton. Egentligen var det bara just sockret jag höll mig borta från, åt all annan mat precis som vanligt. Sen har jag successivt fasat in godis igen och nu äter jag alldeles för mycket igen men har i alla fall lyckats hålla vikten. :) Är också skitstolt över det hela eftersom jag alltid har varit en riktig godisgris och aldrig någonsin trodde att jag skulle klara av något sånt. Så ja, stolta ska vi vara!! Keep it up! :D Härligt att du delar med dig också, folk behöver veta att det går om man ger sig fan på det!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Superbra jobbat! Det är riktigt starkt att kunna ha den där kassen i garderoben utan att röra den! Jag hade nog fått slänga ut den helt tror jag ^^
      Man kan ju äta en hel del av det mesta bara man rör på sig för att bli av med motsvarande kalorier, så godiset kan ju absolut vara med på ett hörn. Jag har också problem med att låta bli sockret och blir riktigt sockerberoende i perioder och då hjälper det bara att låta bli det helt. Men jag vet hur svårt det är att göra det!
      Du ska absolut vara stolt över dig själv! Heja dig :)

      Radera
  13. Vad duktig du är!
    Det glädjer mig att du går ner i vikt på ett bra och sunt sätt, och inte genom hetsbantning.
    Har själv skippat chipsen och onödigt sött i veckorna, och unnar mig själv lite godis och popcorn på lördagen.
    Tack vare det har jag gått ner 11kg i samband med promenader(och fördel att måste gå då inte bil finns i min ägo).

    Med vänliga hälsningar
    /Eva

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jättebra jobbat! Det är mycket att gå ner med bara relativt enkla livstilsändningar som man egentligen inte lider av alls :) Du har ju lyckats hur bra som helst! Sen får det ta den tid det tar, hellre lite i taget sakta men säkert än konstiga dieter och jojobantning där man går ner 5kg och upp 7 varenda gång.
      Kram

      Radera
    2. Absolut! Inte värt med jojo-bantning! Hellre långsamt och förståndigt!
      Glad Påsk tjejen:) Och tack för dina snälla ord.
      *kram*
      /Eva

      Radera
  14. Själv lade jag helt sonika av med godis, läsk, chips osv. Samt drog ner på portionerna. Allt som kan kallas mat är okej att äta för mig. Kanske inte pizza tre gånger om dagen förstås, men you get the point. Och är det fest eller jul eller påsk så är det, då får man äta godis om man nu känner för det. Tränar inte alls (fast planerar att börja ta promenader i rask takt nu när vädret blir bättre). Började på cirka 69,8. Igår vägde jag 58,8.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jättebra jobbat! Heja dig! Man kan komma långt på relativt små förändringar som inte känns som man missar nått. Och man får absolut unna sig saker, man ska ju inte behöva tappa i livskvalitet bara för att man tappar i vikt, allt i rätt mängd bara :)

      Radera
  15. Kul att höra någon mer som kämpar! Jag har gått ned ca 8 kg på tio veckor nu. Har minskat på portionerna och ätit lite nyttigare, godis bara en gång i veckan liksom och så.

    Nu har jag fått koll på maten och matintaget så nu har jag i dagarna även börjat med träning. Kör på djupvattenträning två-tre gånger i veckan. Ska bli kul att se vad det gör för skillnad på vågen.. =)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är ju jättebra! Och du har ju haft andra motgångar också det sista så att du gått ner såpass är fantastiskt bra jobbat! Heja dig!
      Och träningen kommer absolut att märkas om några veckor (först bygger du ju muskler och då kan viktnedgången pausa lite, men sen märks det!). Och sån träning är ju så nyttig också så det märks säkert skillnad på hälsan i allmänhet också.
      Fortsätt kämpa så går det! Kram

      Radera
  16. Bra jobbat! Heja dig! :)

    SvaraRadera
  17. Wow, fasen vad bra du är! Grymt jobbat, keep it up! (or.. down!) :D
    Jag fick lite ny motivation själv nu också, det tackar jag för!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, man får suga i sin motivationen på alla ställen man kan hitta den :) Heja dig med!
      Tack så mycket! :)

      Radera
  18. Jag är så sjukt imponerad, du förtjänar verkligen att vara stolt över dig själv och din prestation! Det är verkligen inte lätt att förändra sina vanor så som du gjort och jag hoppas du har någon som klappar din på axeln då och då eller om du gör det själv.
    *styrkekramar* till den stunden du behöver dem :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack!
      Ja, kollegorna på jobbet hejar på mig också och säger med jämna mellanrum att det verkligen syns att jag gått ner, och det är väldigt peppande (mer än de vet om antagligen). Annars är det helt för min egen skull jag gör det, så huvudsaken är att jag är nöjd själv :)
      Tack så mycket, det kommer absolut stunder när det behövs också! Kramar!

      Radera
  19. Heja! Klart du ska vara nöjd och skryta lite ;) Du verkar ju dessutom ha en hälsosam inställning till din kropp och vikt. Försöker också bli nyttigare. Problemet för mig är inte att äta nyttigt eftersom jag i princip är beroende av grönsaker :) men att låta bli det onyttiga också! :P

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack :)
      Men då har du ju kommit en bra bit på vägen när du äter nyttigt! Jag tror att man kan "komma undan" med betydligt mer onyttigt om kroppen bara får allt nyttigt den behöver också :)
      Själv blir jag så begränsad i vad jag äter eftersom jag är allergisk mot så mycket, och det jag tål tycker jag är äckligt ^^ Så maten kommer alltid vara ett problem för mig.

      Radera
  20. Det var meningsfullt, allafall för mig. Jag är vanligtvis verkligen inte den som bryr mig särskilt mycket om några kilo hit eller dit men jag har haft den inställningen lite för länge nu och mitt onyttiga ätande i kombination med att åldern inte precis bidrar till en förlåtande förbränning har helt enkelt kommit ikapp mig. Visst hade jag kunnat skita i det men jag trivs ju inte så, precis som du känner jag mig stelare än tidigare, jag får värk i axlar och nacke av att jag sitter vid datorn för mycket
    För mig var det värdefullt att en riktig människa kunde prata om tid i förhållande till vikt och prata om ALLA bitar som hör till, inte bara peka på en grej. Självklart skall man inte jämföra men har man som jag, rört på sig mindre och mindre under tio års tid så tappar man ju bort hur mycket som är normalt att röra på sig och framförallt kan jag känna att alla löpsedlar och "mirakelkurer" som utlovar 5-10-15-20 kilos viktnedgång på x antal veckor gör att man tappar bort hur mycket 10 kilo faktiskt är. För mig är det 13% av min kroppsvikt, det är en hel del och det kommer kräva tid och engagemang. Så Tack! Ifrån någon som blev inspirerad att inte bara börja utan också hålla ut i att ta hand om sin kropp.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack själv! Vad roligt att höra att mitt svammel hade betydelse för någon annan också :)
      Jag känner igen det där precis, ont i axlarna och nacken och liksom seg i hela kroppen, total brist på energi. Det blev världens skillnad när jag började träna. Jag har aldrig ont i axlarna och nacken längre, trots att jag pga mitt jobb och bloggen sitter vid datorn större delen av min vakna tid. Och jag har energi nog att göra saker, och att _vilja_ göra saker, mer än att sitta på en stol.
      Hela livet har jag varit totalt anti till alla former av träning och fysisk aktivitet, vägrat erkänna alla fördelar med träning som man ju vet om egentligen, eftersom det varit jobbigt att röra på sig. Men efter att jag började och hittade en aktivitet jag trivs med så har det ändrat sig totalt! Nu är jag i det närmaste beroende av träningen, blir rastlös om jag inte får komma iväg regelbundet. Det har verkligen ändrat mitt liv att börjar träna.
      Jag hoppas att du hittar nånting du trivs med också, om inte annat så bara för att slippa ha ont i axlarna. Och sen får det ta den tid det tar! Det är som du säger jättemycket med 10kg så även om det tar ett år så är det en jättestor bedrift ändå!
      Kram!

      Radera
  21. Heja dig! bra jobbat och jag är övertygad om att du kommer gå ner de där sista kilona också.

    Själv borde jag väl egentligen ta tag i det men jag har för dålig karaktär för det. För fyra år sedan när jag bytte från rörligt till stillasittande jobb gick jag upp ca 10-12 kg på bara ett par månader. Det i sig var ingen större katastrof då jag vägde på tok för lite innan (170 cm lång och 54 kg).
    Efter graviditeten så försvann de flesta kilona självmant men 3-4 kg stannar envist kvar. Nu visar vågen 18 kg mer än den där på tok för låga vikten. Hade jag varit duktig hade jag velat ha bort en ca 5 kg av dem men det får nog bli i ett annat skede av mitt liv. för just nu finns det inte motivation till något sådant.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack!
      Oj, ja att väga för lite är ju inte hälsosamt det heller, tur att du gick upp lite därifrån tycker jag.
      Om motivationen inte finns där och man vet att man inte tänker göra nått åt det (och det dessutom är såpass lite att det mer än en bekvämlighetsgrej än hälsofarligt) så tycker jag att man absolut ska vara nöjd, inte ha minsta tillstymmelse till dåligt samvete och äta och leva precis som man vill! :) Då gör man ett aktivt val att man är nöjd och behöver inte vara det minsta "duktig" eller tycka att man "borde" göra en massa. Ta en kaka till och var glad :)
      Det är tros allt väldigt trevligt och befriande med folk som tycker att "så här mycket väger jag och det är okej" istället för att ha den där undermedvetna hetsen om att man ska bli modellsmal och inte alls får ta en kaka till.
      Kram

      Radera
  22. Att ändra sina vanor är alltid svårt. Jag tänker inte tipsa om LCHF såklart, eftersom du inte vill det men det var mitt enda sätt för att gå ner. Jag som var extremt sockerberoende för två år sedan kände som du. Det stretade här och där och jag kände mig allmänt tung. Då testade jag LCHF som funkade för mig. Jag som inte kan gå hungrig kunde äta mig mätt och slapp sötsuget. Pju. Hade aldrig gått annars. :) Det är skönt att det finns många olika varianter och när man hittar det som passar är det ju guld värt. Hur man än gör så är det alltid en kamp. Du verkar ha en superkaraktär och du har verkligen kämpat hårt. :)

    Tränat har jag gjort i snart 20 år men kosten är verkligen a och o för att man ska må bra. :)

    Roligt inlägg att läsa dessutom.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja precis, alla ska hitta nånting som funkar för dem! Jag tycker det är jättebra att de där programmen/principerna/livsstilarna/vad man nu vill kalla dem, som LCHF och GI finns, och för vissa är det säkert helt rätt och de personerna ska köra på det! Däremot har jag svårt för de mer militanta utövarna som ska frälsa oss andra genom att prångla ut sitt budskap till allt och alla hela tiden ^^ Vare sig det är att man ska köra LCHF, bli vegan, släppa ut minkar eller vad som. Men det gör ju du absolut inte, och som sagt, jag är odelat glad för sig skull att du hittade en grej som funkar för dig :)
      Själv är jag alldeles för förtjust i bröd och pasta och vitt ris för att nånsin klara av en sån grej. Däremot försöker jag att ha principerna i bakhuvudet och vara medveten om att fett inte är min fiende utan att det är sockret jag behöver passa mig för (blir också väldigt lätt sockerberoende om jag äter för mycket i perioder). Så jag käkar gladeligen bacon på det vita brödet för att väga upp lite och få måltiden mer åt GI-hållet :)

      Roligt att du gillade inlägget :D

      Radera
  23. Fint och personligt inlägg!
    När man läser någons blogg, även om den har ett specifikt fokus som man är intresserad av, tycker jag det är jättetrevligt att få lära sig lite mer om personen bakom hobbyn! Man skriver vad man känner för att dela med sig av och detta förtjänas att delas i högsta grad :)
    Bra jobbat!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack!
      Roligt att du gillade det :) Jag tycker också det är kul med lite mer personliga saker ibland. Och det har varit väldigt roligt att så många kommenterat och delat med sig av personliga saker också, alla kommentarer har verkligen varit höjdpunkten med det här inlägget för mig :)

      Radera
  24. Grymt jobbat! Kan du möjligen skicka över en portion motivation till mig också? Har gett mig fasiken på att i alla fall sluta äta godis efter påsk.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Och det hade jag absolut gjort om jag kunnat! :)
      Men du kommer klara det också! Om du bara har bestämt dig så kommer det att gå, motivationen är allt. Att fundera på om det är värt det innan man stoppar den där grejen i munnen. Och att få rutin på saker. Att alltid gå och träna på söndag och onsdag, att alltid äta en viss sorts mat till lunch eller mellanmål eller vad det nu är, så man får bra vanor utan att man behöver tänka på det hela tiden. Det går! Heja dig! :)

      Radera
  25. Bra gjort! Och så förnuftigt, dieter har man nog svårt att leva med, det är ju efter viktnedgången som det svåra kommer! Men med din metod är det mer normalt, det var väl Stepha Rössner som myntade uttrycket "Man kan äta allt men inte alltid". Så sant som det är sagt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja precis så, jag kunde inte hålla med mer! :) Om jag visste att "från och med nu får jag aldrig mer äta de här sakerna" så hade det ju aldrig funkat. Allting är okej, bara man anpassar mängden
      Hur jag ska hålla vikten sen har jag inte riktigt klurat ut än, jag får ta det när jag kommer dit, men det kommer ju absolut att bli den svåra biten!

      Radera
    2. Jag tror inte att du behöver vara så orolig över att behålla vikten. Det mesta du har gjort är ju vaneändringar som går bra att leva med. När du är nöjd kan du ta bort pulvret och lägga in en riktig lunch och tillåta dig mer sött på helgen om du vill och sen tror jag att du har en kosthållning du kan leva med där du kan behålla din vikt.

      Radera
  26. Wow! Vad himla duktigt av dig att inte ge upp och fortsätter kämpa vidare. Det gäller att hitta sitt eget sätt att gå ner i vikt och det är ju kul om du har hittat just din väg. :) Jag tror också som du säger att det kan vara okej att unna sig saker, för grejen med viktnedgång är ju inte att banta stenhårt en period och sen gå tillbaka till de gamla vanorna för då blir man ju fet igen. Man ska ju hitta en livsstil som fungerar resten av livet, och där måste ju tex pizza få ingå, men i rimliga mängder och inte jämt. Tror förresten lakrits är ett extra bra godis har jag läst, i jämförelse med annat godis, (typ kalorisnålare?) men det kanske inte stämmer?! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vet inte, men vi kan hoppas det ^^ Det hade varit väldigt trevligt om lakrits var lite bättre :) Annars förespråkar de ju mörk choklad, men jag tycker inte det är så gott så det kan jag hoppa över.
      Tack! Ja, absolut, man måste få äta vad man vill och ibland är det absolut nödvändigt med pizza för att man är så sugen. Det gäller bara att inte överdoser det :)

      Radera
  27. Väldigt duktigt av dig! Fortsätt kämpa så är du snart där :)

    SvaraRadera
  28. Dt är verkligen bra jobbat! Jag har alltid beundrat personer som kan ta tag i sådant och göra något åt det! Jag själv är ju underviktig, de flesta säger ju att jag borde äta mer och det är svårt! Mdn jag hoppas att det fortsätter på samma bana för dig

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det måste vara precis lika jobbigt att väga för lite som för mycket. Kan tänka mig att folk tar för givet att man har en ätstörning oavsett hur mycket man skulle vilja gå upp i vikt bara man kunde. Hoppas du lyckas ta dig till en normal vikt så småningom du också!

      Radera
  29. Heja, Heja! Vad duktig du är! :)

    SvaraRadera
  30. Fasen vad inspirerande. Har själv gått upp 25 kilo de senaste åren sedan jag var liggandes och sjuk i fyra månader. Innan det sprang jag en halv mil varje dag, det var min egentid och jag älskade det, men när jag blev dålig och bara gick runt med smärtor så kunde jag inte det mer. Så jag blev en tjockis. Verkligen. Då jag fortfarande har ont som fasen i perioder så kommer jag ofta med undanflykter som "men jag kan ändå inte träna varje dag för att jag har ont vissa av dagarna" osv men detta peppade verkligen mig. Tack, och fan vad bra! Skönt att höra att man kan må bra, unna sig saker och ändå gå ner i vikt. Lycka till med fortsättningen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Roligt att höra att du blev inspirerad :) Det måste verkligen inte vara svart eller vitt och det hade säkert varit jättebra för dig att träna de dagarna du kan och orkar, även om det inte blir varje dag. Jag får ibland tänka på att inte gå och träna mer än två dagar i rad, sen känns det i kroppen att den är trött och att musklerna snarare bryts ner än byggs upp. Man måste få tid till återhämtning också så att du inte kan träna varje dag behöver inte vara något negativt egentligen :)
      Hoppas du kan hitta tillbaka till en nivå som funkar för dig, och lycka till du också!

      Radera
  31. Riktigt starkt jobbat! Jag är imponerad! :-)

    SvaraRadera
  32. Heja dig! Fantastiskt bra jobbat!!! Får se till att ses snart så jag hinner se dig innan du tynar bort! Grattis. Jag tycker att du är inne på helt rätt spår, motion och bra matvanor är det enda rätta. På fredag ska jag fixa mina naglar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack!
      Haha, det är ingen risk, än finns det mycket att ta av ;)
      Roligt, hoppas du blir nöjd med dem och att det kan få dig att låta bli att bita ihjäl dem! :)

      Radera
  33. Jag blir imponerad av dig..

    SvaraRadera
  34. Va duktigt av dig =)) Det låter otroligt kämpigt att gå ner 10 kg men du klarade det och det måste man uppmuntra så all creds till dig. Jag har aldrig vart överviktig men jag kan sätta mig in i din situation för jag har oxå haft några kilon för mycket ibland under mitt 27 åriga liv men de har jag tappat ganska snabbt och inte haft så mycket problem med det men jag förstår att "större" människor har problem med att gå ner och när de klarar det så tycker jag att det e bra jobbat =) Det finns nästan inga genvägar i nåt i livet, man måste alltid kämpa. Grattis till dig =)

    SvaraRadera

Har varit tvungen att ta bort möjligheten att kommentera utan att vara inloggad pga väldiga mängder spam. Beklagar! Men lämna gärna en kommentar ändå om du har möjlighet.