Nagellacksglass?

Det dök upp en fråga på Facebook igår om hur bra nagellack klarar kyla och om de är känsliga för minusgrader. Och det är ju ett utmärkt tema för ett inlägg!

Huvudingredienserna i nagellack, etyl acetat, butyl acetat, nitrocellulosa och diverse alkoholer, har väldigt låg fryspunkt. Sisådär minus 70-80 grader får man komma ner till innan de stelnar. Så inte ens en sibirisk vinternatt lär frysa ett lack. Men vätskor kan ju ändra egenskaper innan de når sin fryspunkt så det är ju lika bra att testa själv :)

Jag slängde in två lack i frysen i -22 grader över natten, drygt 12 timmar fick de stå där inne och bli ordentligt genomkalla. När jag tog ut dem var de en aning mer trögflytande. Dock inte så det var några problem att använda dem, har lackat med betydligt segare lack utan större bekymmer. De har inte skiktat sig och pigmenten har inte påverkats nånting alls. Lacket flyter fortfarande ut snyggt på nageln och täcker som det ska. Det tunna lilla lagret man lackar med värms ju upp av fingret med en gång. Så det "värsta" som hänt med dem är att flaskan är lite jobbigt kall att hålla i.

ber om ursäkt för de katastrofala bilderna, kameran flippade ur på ljusförhållandena av nån anledning

När de fått stå till sig och bli varmare så återfår de sin normala konsistens och blir mer rinnande igen. De verkar inte ha påverkats det minsta av den tillfälliga kylan. Nu är det visserligen inget långtidsprov jag gjort, men jag har ingen anledning att tro att det skulle hända nått mer med dem om de fick stå en vecka istället för en natt. Men att testa är ju alltid kul så nu åker lacken in igen! Händer det nått med dem över huvud taget så får ni en uppdatering, annars konstaterar vi att nagellack inte har några problem med kyla.

Uppdatering: Flaskorna fick ligga i frysen i ungefär två veckor eftersom jag glömde bort dem där. Men de påverkades inte det minsta av det heller.

Ingredienser i nagellack: Vad det är som gör matta nagellack matta

Vi har ju gått igenom alla standard-ingredienser i nagellack vi det här laget, så det är väl dags att ge sig på de "udda" grejerna. Sånt som inte finns i alla lack utan är tillsatta för att ge en viss effekt. Och varför inte börja med matta lack.

Det enklaste sättet att undersöka matta lack på är att jämföra innehållsförteckningen för ett matt överlack med ett helt vanligt överlack från samma tillverkare. När man gjort det med ett par märken blir det väldigt uppenbart att den gemensamma nämnaren för matta lack är Silica, Hydrated Silica eller hur än tillverkaren väljer att skriva ut det. Översätter man silica till svenska är det spontant väldigt lätt att tänka "silikon", men silica är kiseldioxid, alltså grundämnet kisel som reagerat med syre och oxiderat ("rostat" i dagligt tal). Kiseldioxid finns i massor av former och är ett otroligt mångsidigt ämne, allt från helt vanlig sand, till mikrochip till konsistensgivare i mat. Vill man veta mer om det rekommenderar jag Wikipedia som första anhalt.

Formen hydrated silica som det är frågan om i nagellack är kiseldioxid som blivit kompis med vatten. När man sen tar bort (mer eller mindre av) vattnet ur det får man vad som kallas Silica gel, ett lite missvisande namn eftersom det inte alls har konsistensen av gel utan är hårt. Det används bland annat som slipmedel i tandkräm. Men silica gel'en vill otroligt gärna ha tillbaka sitt vatten så det drar åt sig all fukt i sin omgivning, direkt ur luften i brist på bättre. I formen av små pärlor i en liten påse hittar man det ofta i väskor eller skor eller annat som ska hållas torrt innan det köps av slutkunden.

source
Som kuriosa: om man öppnar en påse och häller de små pärlorna i lite, lite vatten - bara så de blir fuktiga underifrån, inte så de täcks - så drar de till sig fukt och expanderar så snabbt att de flyger iväg åt alla håll. Testa gärna, det är riktigt kul :)

Silica gel malt till ett väldigt fint pulver är det som gör matt nagellack matt. På nätet finns det gott om gör-det-själv tips som går ut på att man ska tillsätta lite majsstärkelse (Maizena), potatisstärkelse,  bakpulver eller nått annat ätbart med liknande konsistens till vanligt nagellack. För mig känns det knepigt att blanda matvaror i nagellack istället för att köpa ett matt överlack för en tjuga, men det kanske funkar jättebra... Fördelen med Silica gel är att det inte reagerar med ingredienserna i nagellacket och är i form av så små partiklar att det inte bara sjunker, mycket mindre än stärkelsen.

Anledningen till att det blir matt beror på optik igen. (Kanske är det nån med extremt gott minne som mins min optikgenomgång i det här inlägget om naglar och vatten) Pulvret med alla sina små, små ojämna partiklar får ljuset att studsa runt och reflekteras tillbaka istället för att gå rätt igenom som det normalt gör med genomskinligt nagellack. Och ingen särskild färg/våglängd reflekteras bättre eller sämre än de andra så därför ser det vitt eller mjölkigt ut. (I färgade matta lack är det som alltid pigment tillsatt som gör att lacket får sin specifika färg utöver den matta effekten.) I bra avvägd koncentration i ett överlack ger alltså de små partiklarna en tillräckligt transparent effekt för att inte dölja det färgade lacket man har under, men reflekterar ljuset tillräckligt mycket för att ge en matt yta på lacket.

En annan egenhet som matta lack har är att de ofta är väldigt snabbtorkande. Tack och lov, eftersom man inte kan använda snabbtorkande överlack på dem utan att förstöra den matta effekten. Den enda info jag hittar om varför matta lack torkar snabbare är att det är en mindre mängd lösningsmedel i dem. Detta ska enligt uppgift bero på att silica gel'en inte behöver lösas i lösningsmedel som de andra ingredienserna utan bara blandas ut. Det stämmer också överens med att matta överlack ofta är lite tjockare i konsistensen än andra lack. Om det är hela sanningen eller bara en förenkling vet jag dock inte.

Den riktigt ambitiösa som vid det här laget börjat lusläsa sina innehållsförteckningar kanske har upptäckt att silica ibland även står med som ingrediens på nagellack som inte är matta. Mer om det i kommande inlägg...

Ingredienser i nagellack: Stearalkonium bentonite och Stearalkonium hectorite

Nya svåra ord, Stearalkonium bentonite och Stearalkonium hectorite. Om vi börjar med det första ordet, stearalkonium, så kommer det ifrån ämnet stearalkonium klorid. Det används mycket i balsam för att göra håret mjukt och undvika att det blir statiskt. När man sedan låter det reagera med bentonit eller hectorit så får man alltså dagens två ämnen.

Bentonite och hectorite i sin tur är sten. Ska man vara riktigt noga är det vulkanaska som tryckts ihop och blivit sten. Googlar man på det så får man upp fina bilder på sten, typ den här.

Image source

Vad det är för skillnad på dem har jag trots ihärdigt Googlande inte lyckats klura ut, jag tror man ska vara geolog för det… Men jag lärde mig i alla fall att de tillhör samma undergrupp av sten och att hectrorite är döpt efter ett ställe i Kalifornien som heter Hector.

// Uppdatering: Och då är det ju helt perfekt att en av mina läsare råkar vara geolog! Nagelvärlden har en helt perfekt blandning av folk :)  Hectorit är ett mineral som kan finnas i Bentonit, ungefär som vetemjöl kan finnas i bröd. Så nu fick vi rett ut det också! Stort tack till baddeleyite! (som har en egen nailartblogg, spana gärna på den också). //

Om man inte bara vill ha en sten så mal och behandlar man det tills det blir damm (eller lera om man nu hellre vill ha det). Det blir väldigt finkornigt damm, ca 1 mikrometer stora korn. För att jämföra så är den grova varianten av Spectra Flair 35 mikrometer. Så det är pyttigt små grejer.

Stearalkonium bentonite/hectorite är en vätska eller gelé som används i smink och nagellack. Dess uppdrag är att ge en tjockare konsistens samt att hålla pigment flytande och jämnt fördelat i en vätska, så det finns i saker som flytande eyeliner och läppglans. Nagellack utan nån av ingredienserna (och som inte har nån ersättare då) klarar inte ens av att hålla vanligt pigment uppe – och än mindre glitter – allting bara sjunker så att lacket skiktar sig och blir närapå obrukbart. När jag läst på nagellacksflaskor har jag hittills inte hittat någon utan en eller båda av dem, så det verkar vara en standardingrediens. Däremot saknas det ibland i helt klara lack eller i bas för klarlack, som ju inte innehåller nått pigment så det behövs inte i dem.


The Stearalkonium bentonite and Stearalkonium hectorite in nailpolish keeps the pigment from sinking to the bottom of the bottle. It's a substance made partly from a special type of volcanic rock (hence the picture) that is grinded to an extremely fine dust. The finished product is a liquid or gel used in both nailpolish and make up with the purpose of keeping the pigments floating.

Ingredienser i nagellack: DBP / dibutyl phthalate / dibutylftalat

DBP, eller dibutyl phtalate som det står för, är det sista av de tre ämnena som ingår i Big 3-beteckningen. Hittills har de oönskade kemikalierna vi gått igenom inte varit så förfärliga som man kanske hade trott, men det är det slut med nu... Å andra sidan ska det mycket till för att vi ska drabbas av det i våra nagellack. Så häng med genom ytterligare en textmassa så går vi igenom DBP.

Massa research igen, ni vet vad som gäller vid det här laget... källor är återigen EU, Kemikalieinspektionen, Läkemedelsverket, statliga organisationer i USA och lite annat smått och gott.

Ftalater är en grupp ämnen som oftast används som mjukgörare i olika plaster, för att plasten inte ska bli hård och spröd utan bete sig mer som gummi. Runt ett tjugotal olika ftalater används idag i större eller mindre omfattning. Det finns i sladdar, golvmattor, lim, färg, trycksvärta, och allehanda prylar av plast. Det används av samma anledning i nagellack: för att se till att lacket inte blir sprött och krackelerar eller chippar med en gång. Numera finns det ju andra, trevligare mjukgörare som inte är ftalater att ha i lacken, så det går att få samma resultat med andra alternativ.

Om vi tar de negativa sakerna först så kan vi andas ut sen... Kroppen reagerar väldigt underligt på många ftalater. Den misstar dem för hormoner eftersom den upplever dem som såpass lika, vilket får till följd att hormonsystemet i kroppen påverkas helt galet. Särskilt lika är de östrogen, det kvinliga könshormonet, och kan höja nivåerna av det så mycket att det blir skadligt för pojkar. Vuxna klarar sig rätt bra, men små barn och foster kan drabbas av nedsatt fertilitet och missbildningar vid födseln. Så gravida, ammande och små barn hör till dem som i störst utsträckning är känsliga för ftalater.

Främst har det gjorts djurförsök på råttor där man sett skador och infertilitet hos ungarna när mamman utsatts för höga doser ftalater i födan. Och med höga menas som vanligt såpass höga doser att det är fullständigt orimligt att överföra dem på människor. Råttorna har fått äta upp emot halva sin egen kroppsvikt med DBP varje dag. Det finns inte särskilt många studier med människor på just DBP, utan mer situationer där man kunnat dra slutsatser utifrån omständigheterna... man får ju inga frivilliga om man frågar gravida om de vill vara med i studier om ämnen som kan orsaka missbildningar på barn. Det saknas helt studier om påverkan från upptagning genom huden eller inandning av gaser, utan allting gäller att man fått i sig det via magen, vilket också är det sättet som resulterar i starkast påverkan. (Det är inte ett ämne som ger ifrån sig varken gaser eller doft under normala förhållanden)

Baserat på allmänna studier om ftalater och specifika om DBP så har man klassat det som Reproductive Category 2, "May cause harm to the unborn child", alltså den mittersta av de tre kategorierna. Det finns betydligt värre ftalater än DBP, som påverkar kroppen ännu starkare och som klassas som kategori 1, den värsta, och även är klassade som cancerframkallande. Sådana ämnen tenderar att bli helt förbjudna. Så ska man se det från den ljusa sidan så kunde det varit värre ;)

Till de goda nyheterna då... Det här är ju nått som man uppenbarligen gärna vill undvika, och som myndigheterna vill skydda oss från, så därför har de förbjudit DBP i kosmetiska produkter, inklusive nagellack. Det är förbjudet inom EU och i Sverige, och man får inte sälja nagellack med DBP i sedan flera år tillbaka. (I Sverige fick kosmetiska och hygieniska produkter med DBP inte säljas efter juli 2005). Att nagellackstillverkarna skryter med att deras produkter är fria från DBP är därmed väldigt... "kreativ" marknadsföring. Det är som om ett mejeriföretag skulle skryta med att deras yoghurt är fri från cyanid och kärnavfall: visserligen helt sant, men inte varken överraskande eller särskilt relevant.

DBP är också reglerat som innehåll i plast och får inte överstiga 0,1% i leksaker eller produkter som är avsedda för vård eller omsorg av barn eller av annan anledning förväntas stoppas i munnen av barn. Det dyker ju fortfarande upp larm i media om för höga halter av ftalater i barnprodukter (kläder, skor och leksaker) med jämna mellanrum, så helt stenkoll är det kanske inte på just de grejerna. Men eftersom smink har ett totalförbud sedan flera år verkar det vara mer ordning och reda inom den branschen. I en rapport från EU sägs det också att nuvarande restriktioner kring DBP i kosmetika anses tillräckliga och att det inte finns anledning att införa mer kontroller.

Jag har grävt fram ett antal innehållsförteckningar på lack under den här artikelserien och inte på en enda av dem har jag hittat DBP. Det har varit så stora påtryckningar på branschen att de frivilligt tagit bort det redan innan förbudet infördes. Däremot är det ju svårt att veta med märken som man inte känner till, som produceras i Asien eller liknande och som inte har en innehållsförteckning utskriven. Men håller man sig till de märken som vi är vana att se på bloggar så behöver man aldrig oroa sig för DBP.

Jag brukar ju avsluta med att skriva att ni får välja själva vad ni vill använda eller inte. Men med det här får ni inte det, här har staten redan bestämt åt er. Hittar man däremot nått gammalt eller utomeuropeiskt lack med DBP på innehållsförteckningen så är det helt upp till en själv om man vill använda det eller inte. De små mängderna som är i är antagligen ingenting man som vuxen kommer att märka av. Är man däremot gravid eller planerar att bli det kanske man känner sig mest bekväm med att låta bli.



The last one of the Big 3-chemicals is DBP. It's a plastizeser belonging to a group of pretty nasty stuff. In nail polish - and a whole bunch of other things - it's added to make it less brittle and less prone to chipping. It can affect the hormonal levels in the body, particularely in small children and featuses, and cause birth defects or infirtility for boys. Fortunately, it's been banned from cosmetic products and has not been allowed in nail polish in the EU for several years. It's also strictely regulated in plastic in toys and baby care products. In all the ingredients lists a have been looking at when writing this series of posts, I have never seen DBP and as long as we stick to the brands we are used to see in blogs and around us, we don't have to worry about it.

Ingredienser i nagellack: Toluen

Toluen ingår också i Big 3 Free beteckningen och är ytterligare ett ämne som jag visste väldigt lite om innan det här inlägget. Återigen har det gått åt många timmars research och letande i diverse rapporter från EU, Arbetsmiljöverket, Kemikalieinspektionen, osv.

Toluen, även kallat toluol eller metylbensen, är ett aromatiskt kolväte med den kemiska formeln C7H8. Det finns i råolja och fås fram både ur den och ur de processer som sker när oljan delas upp i olika fraktioner. Ungefär 10-15% av vanlig bensin består av toluen och det finns runt oss överallt i form av avgaser, utsläpp och cigarettrök.

Det är ett lösningsmedel och man använder det i lim, färg, lack, plast, gummi, skokräm och en massa annat. Det kan användas till många av de saker som ämnet bensen (alltså inte bensin nu) kan användas till och eftersom bensen är betydligt otrevligare så har man ersatt det med toluen i många applikationer.

Som gas är toluen skadligt att andas in, det ger yrsel, huvudvärk, förvirring, minnesförluser och har en viss antidrepressiv effekt... man blir hög på det med andra ord. Upprepad (medveten) användning kan ge bestående skador på centrala nervsystemet, luftvägarna och njurarna. Det tas lätt upp av huden och i stora mängder (plaska runt och bada i det) så kan det ge samma effekter som att andras in ångorna. I mindre, mer rimliga, mängder så är det uttorkande på huden. Arbetsmiljöverket (och International Agency for Research on Cancer) klassar det inte som varken cancerframkallande eller allergiframkallande, till skillnad från många andra aromatiska kolväten. Många aromatiska kolväten är riktigt läskiga grejer, som ger både leukemi och andra former av cancer, men tack och lov är inte alla alls så farliga, så man ska inte dra hela gruppen av ämnen över en kam.

När man läser bloggar och andra siter på nätet som handlar om Big 3-ämnena så dyker det ibland upp uppgifter om att toluen skulle vara förbjudet i nagellack i EU eftersom det är så farligt. Detta är dock felaktigt. EU har gjort ett par utredningar i frågan och jag citerar en av dem:

"...the SCCP is of the opinion that the presence of toluene as a solvent in nail cosmetics does not pose a risk to the health of all groups of consumers, independent of their age." Källa, citat från sidan 15. SCCP står för Scientific Committee on Consumer Products.

Citatet gäller även yrkeskategorier som lackar naglar dagarna i ända. De konstaterar också i en senare rapport att mängden toluen som absorberas genom nageln är försumbar. Dels för att ämnen som - något förenklat - inte är vattenbaserade inte absorberas särskilt lätt genom nageln, och dels för att toluen dunstar så fort att det efter väldigt kort tid inte finns så mycket kvar som kan absorberas.

EU tillåter upp till 25% toluen i nagelprodukter och det är väldigt mycket. Ta ett vanlig flaska nagellack, häll ut en fjärdedel och ersätt med rent lösningsmedel... det lär bli ganska rinnigt.

Det som både EU och jag lägger in en brasklapp för är att man i vissa studier funnit ett samband mellan toluen och missfall, och toluen och minskad födslovikt eller skador på ungarna vid födseln... jag skriver ungar eftersom det är studier på råttor. Men även en undersökning med människor fann ett svagt samband mellan toluen och missfall. Man vet för lite om det här än så länge men som försiktighetsåtgärd har EU klassat toluen i kategorin Reproductive Category 3, "Possible risk of harm to the unborn child" (det finns tre "Reproductive"-kategorier varav den tredje är den mildaste). Det här gäller återigen mycket större mängder än vad som finns i nagellack, och om man andas in höga halter av gaserna. Kvinnorna i studien arbetade i en industri där de hela tiden kom i kontakt med toluen och andades in gaserna.

Jag tänker inte ens spekulera i vad man ska välja bort eller inte när man är gravid. Jag har inga egna barn och jag vet inte vad jag själv hade gjort i det läget. Det är helt upp till en själv vad man väljer! Är man orolig över toluen i samband med sin graviditet så rekommenderar jag att man gräver djupare i saken själv och hittar oberoende och vettiga källor (inte bloggar eller hysteriska allt-är-farligt-siter) inom sjukvården eller liknande. Jag tipsar gärna om saker och talar om för er vad jag själv tycker och gör, men där går min gräns för vad jag känner mig bekväm med att uttala mig om!

Om man däremot inte är, eller har planer på att bli, gravid så ser jag inte alls varför de små mängderna toluen i nagellack skulle vara farliga. Min högst personliga gissning är att nån läst att toluen är ett aromatisk kolväte och förutsatt att det därför är lika illa som många andra aromatiska kolväten. Så är ju då inte fallet, så personligen känner jag i alla fall inte att jag behöver tänka två gånger på toluenet i mina flaskor, ni gör som alltid självklart som ni vill! :)

Another post that is hard to summarize without loosing a lot of things... The very short conclusion is that toluene in nail polish is not as bad as it is often portrayed. It is included in a group of chemicals (aromatic hydrocarbons) that is really nasty and causes cancer and all sorts of things. But the chemicals in this group are very different and toluene is one of the good ones. The very small amounts that are in our non-3-free nail polish bottles are not enough to cause any bad effects on our health.

Ingredienser i nagellack: Camphor / kamfer

Lack som är Big 3 Free är ju utan DBP, Toluene och "Formaldehyd"/Formalin. Utöver det finns den minde kända betäckningen Big 5 Free, som är lack som dessutom är fria från Tosyalmide/formaldehyde resin och kamfer. Så uppenbarligen är det nått som en del inte vill ha i sina nagellack, men vad är det då?

Numera kan man göra syntetiskt kamfer från tepentin, men ursprungligen utvinns det ur oljan från kamferträdet som växer i Asien.

Cinnamomum camphora, bild från Wikipedia

Det har används som krydda, medicin, liniment (på grund av sin kylande effekt), insektsmedel och i religiösa ceremonier, och används fortfarande som eterisk olja, och som smaksättare i godis i vissa delar av världen. På huden är det lätt smärtstillande och lindrar klåda medan det kan vara skadligt om man äter det i för stora doser. Då påverkar det nervsystemet och kan ge krampanfall, förvirring och i extrema fall skador på levern. Två gram av ren kamfer är tillräckligt för förgiftning men den förekommer aldrig ren i annat än tillverkning av andra produkter.

Med andra ord är det lite som med vanlig sprit: helt okej i rimliga doser men skadlig - och rent av dödlig - om man får i sig för mycket. Vill man vara på den säkra sidan kan man ju låta bli att dricka sina nagellack. Det finns i vanliga märken som OPI, China Glaze och Color Club, så ska ni dricka nått så drick Zoya i så fall ;) Skämt å sido, det är så lite i en flaska lack så man hade inte kännt av det ens om man drack hela!

När man utvinner kamferoljan får man fram tre fraktioner med lite olika innehåll. De "värsta" av dem, som inte ska användas till eteriska oljor men som fortfarande får användas i tvål och parfym, innehåller ett ämne som på engelska heter safrole (vet inte vad den svenska översättningen är men av googlingarna att döma går det att göra knark på det...) och som har visats sig vara svagt cancerframkallande hos råttor. Man har inte hittat samma samband hos människor, och vid djurförsök tenderar man ju att använda orimligt höga doser. Jag gissar att det är därifrån vissa dragit slutsatsen att det är hemskt med kamfer i nagellack. Jag hittar dock inga uppgifter (företagshemligheter antar jag) om vilken fraktion av kamfer som använd i nagellack. Om det är den trevligare varianten så finns det ämnet inte ens i, och samma sak med den syntetiska versionen. Och även om det är de varianterna som får användas till tvål, så är det ytte-pytte-lite kamfer i nagellack och i sin tur bara delar av kamfern som består av safrole. Och som sagt, vi äter inte våra nagellack i några större mängder.

I nagellack används det som kompis åt nitrocellulosan, för att den inte ska bli för hård. Det gör nagellacket böjligt och ser till att det inte bara spricker när det har torkat. Används också för liknande syften i andra typer av plaster och lacker.


Camphor is included in the group of nail polish ingredienses called Big 5, so some manufacturers have excluded it from their polishes. Eating pure camphor can give seasures and damage on the liver, but the amount in nailpolish is so small that it wouldn't have an effect even if we drank our bottles of polish. It's used as flavour in candy, as spice and medicine, so in low doses it's relly nothing to worry about.

There is another susbstans in the camphor called safrole that is slightly cancerogenic on ratts, but no one has shown the same effect on humans. It's not present in every type of camphor and only a part of the camphor is made up of this, so that's also nothing to worry about in nail polish. But it's probably the reason to why camphor has gotten it's bad reputation.

Ingredienser i nagellack: Formaldehyd

Många timmars research gjordes för det här inlägget och källkritiken var benhård. Vill ni ha källor så kan jag ge er dem men jag dränker inte inlägget med dem för att det inte ska bli onödigt rörigt och långt (bland källorna återfinns bland annat Kemikalieinspektionen, Arbetsmiljöverket, Naturvårdsverket, OPI's hemsida, diverse vetenskapliga artiklar, rapporter från EU, siter som specialiserar sig på kemi och på kemikalier i kosmetika, osv.). Man får väldigt olika bild av saker beroende på om man läser bloggar eller sidor drivna av myndigheter och organisationer, jag tror det är uppenbart vilka jag litar mest på...

Jag har inte läst på särskilt mycket om formaldehyd innan och bildat mig en egen uppfattning så jag gick in i det utan förväntningar, beredd att dumpa halva lacksamlingen i soporna om det visade sig behövas, eller avfärda hela formaldehyd-hysterin som trams om det blev resultatet. Jag har själv lärt mig jättemycket nytt på att leta info, och att dela med mig av det till er är bara en bonus :)

I nagellacksvärlden betraktas formaldehyd ofta som roten till allt ont och det ska undvikas till varje pris. Tack och lov är det inte så illa och allt är inte svart-vitt. Sammanfattningsvis går min samling fortsatt säker, vill ni veta detaljerna så håll ut genom det här långa inlägget!

Vi börjar med att konstatera att i innehållsförteckningarna på nagellacksflaskor står det antingen "Formaldehyde" eller "Tosylamide/formaldehyde Resin". Sen försöker vi reda ut begreppen. 

Formaldehyd

Formaldehyd är en gas, ett ämne som går över från vätskeform till gasform vid -19 grader. Formaldehyd finns aldrig nånsin i nagellack eller nagelstärkare eller dylika produkter. En gas kan inte stanna kvar i flaskan utan skulle bara smita så fort man skruvade av korken. Att lacktillverkarna skriver ut "Formaldehyde" på flaskan är på grund av komplicerade regler kring hur man ska skriva innehållsförteckningar, där nån har bestämt att det ska stå så även om det inte är formaldehyd i på riktigt. Det är tydligen standard och inte unikt för nagellacksbrachen tyvärr. Det gör mig rätt irriterad eftersom det bidrar till formaldehyd-hysterin helt i onödan.

Men när vi nu ändå pratar om formaldehyd kan vi ju passa på att gå igenom vad det faktiskt är. Det går också under namnen Matanal, Oxometan och Oximetylen. Det används vid tillverkning av plast och för färg- och limtillverkning. I textilindustrin använder man det för att undvika att tyget skrynklar sig och inom metallindustrin motverkar det korrosion. Det finns dock i ytterst små mängder runt oss hela tiden, både inne och ute. Från avgaser, färg, möbler, matlagning, men också från organiskt material som frukt.

I höga doser är det irriterande för ögon och luftvägar och kan ge hosta, huvudvärk, yrsel och vid riktigt höga halter lungskador. Långtidseffekterna är bland annat permanenta problem med luftvägarna, kronisk nästäppa och ovanliga former av cancer i näsan. (Och med långtidseffekter menas nu att man jobbar i många år i miljöer där man andas in höga doser hela tiden.) International Agency for Research on Cancer klassar det sedan 2004 som cancerframkallande, det är även klassat som allergiframkallande och regleras av Arbetsmiljölagen. ...särskilt spånskivor regleras eftersom det tydligen är en av de främsta källorna i vår vardag.

Så det är absolut inget trevligt ämne i högre doser, och då är det ju som sagt bra att det inte finns i nagellack! 

Formalin

Vad som däremot finns i nagellack är formalin. (Ja, det är det man förr i tiden använde för att förvara döda djur eller kroppsdelar i burkar i, nått som numera kan ersättas med olika typer av alkoholer.)

Om man blandar formaldehyd med vatten reagerar de med varandra och man får ämnet formalin, även kallat methylene glycol eller methanediol. Det är alltså inte så att formaldehyden bara blandar sig med vattnet, utan den används i reaktionen för att bilda ett nytt kemiskt ämne. Till reaktionen använder man ungefär 40% formaldehyd och 10% metanol - för att förhindra oxidation - och resten vatten. Det får reagera och bildar då 100%-ig formalin. (Vi har ju tidigare pratat om att vatten och nagellack inte alls funkar ihop, så hade det varit en lösning baserat på vatten hade det inte gått att ha i lacket.)

Formalin är inte klassat som cancerframkallande och har andra egenskaper jämfört med formaldehyd. Det är dessutom en luktlös vätska istället för en stickande gas. Det kan vara allergiframkallande dock, även om det inte är särskilt vanligt. Ska man som tillverkare använda det i kosmetika eller andra produkter som på ett eller annat sätt kommer i kontakt med kroppen gäller gränsvärdet max 5%, inom EU och ännu lägre inom andra områden.

Formalin kan ge ifrån sig formaldehydgas igen om det hettas upp, något som dykt upp i den aktuella debatten om Brazilian Blowout och andra hårbehandlingar. I de fallen används plattång som hettar upp vätskan så att formaldehyden frigörs och då kan det eventuellt finnas mer anledning att likställa formalin och formaldehyd. Men så länge vi inte försöker koka dem så är den problematiken inte applicerbar på nagellack. En del av problemet är också att behandlingsvätskorna haft ett högre innehåll än vad som är tillåtet.

Formalin är det ämne som tillverkarna syftar på när de skriver formaldehyd på flaskan med nagellack - eftersom det ska vara så - och det är det som utesluts ur lack som är Big 3 Free. Formalin i nagellack används för sin stärkande effekt. Det binder ihop keratinet i naglarna och gör dem hårdare. Bra alltså om man har mjuka naglar som böjer sig som grässtrån i vinden. För mycket av den stärkande effekten kan dock göra naglarna spröda så att de bryts rätt av (tänk bröd här: vi vill ha spänstigt bröd som tål att man petar på det men som inte går av med en gång. För hårda naglar är som knäckebröd medan för mjuka naglar är som bröd som fått vatten på sig och blivit geggigt. Personligen har jag knäckebröd på fingertopparna och ska alltså inte använda stärkare.)

Formalin för det här syftet finns i förhållandevis många produkter, exempelvis i vissa av OPI's stärkande underlack och underlack från NailTek. Står det "strengthener" eller "hardener" på produkten så är det sannolikt att det är formalin i eftersom det är en av de vanligaste härdarna. 

 

Tosylamide/formaldehyde resin

Det tredje ämnet för att förvirra diskussionen ytterligare...

Den svenska översättningen av "resin" är harts, eller syntetiska polymerer. I det här fallet kan man förenklat kalla det plast. Det är ytterligare en reaktion med formaldehyd inblandat, alltså ett nytt ämne som har ännu mindre gemensamt med formaldehyd än vad formalin har. Det är godkänt som innehåll i förpackningar för livsmedel och är inte klassat som något farligt. Man kan bli allergisk mot det men det är inte särskilt vanligt. (En artikel nämnde exempelvis att det är mycket vanligare med allergi mot parfymer och doftämnen i skönhetsprodukter än mot det här). Detta är ett av de ytterligare ämnen som utesluts ur lack som betecknas som Big 5 Free.

Anledningen till att man har det i nagellack är för att det samverkar med nitrocellulosan och bildar en tålig och glansig yta på lacket. Det gör också att lacket flyter ut bra och hjälper det att fästa mot underlaget. Om man utesluter det ur lacket utan att ersätta det med nånting annat med samma funktion kan det få som resultat att manikyren håller sämre på naglarna.  

Slutsatser

Jag kan aldrig tala om för er vad ni ska använda för produkter och vad ni ska utesluta, jag vill verkligen poängtera det! Det är helt upp till er själva att avgöra vad ni vill lacka på era naglar och ingen bloggare i världen ska komma och påstå nått annat. Är man det minsta orolig över en ingrediens, vad det än är, bör man verkligen göra research själv från oberoende källor och bilda sig en egen uppfattning innan man beslutar sig för att utesluta eller använda någonting. Allt jag är ute efter med det här inlägget är att reda ut begreppen med vad som är vad bland kemikalierna. Jag hoppas också att ingen behöver gå runt och vara orolig över att det är riktig formaldehyd i nagellack när det nu aldrig är det.

Personligen läser jag innehållet på underlack och undviker härdare både med och utan "formaldehyd"/formalin eftersom det inte är bra för mina redan spröda naglar. Hade jag haft mjuka naglar hade jag inte tvekat att använda det dock. Tosyalmide/formaldehyde resin i sin tur tänker jag inte fundera två gånger över. Men det är mina val, vad ni bestämmer er för är helt upp till er!

I can't summarize this post without loosing to much of the content... And I'm afraid it will be all messed up by Google Translate. All info is out there on the Internet though, so hopefully the scrambled mess that Translate produces will spark an interest to look it up...

Seche Vite vs. Poshé

Gelic frågade varför jag föredrar Poshé Super-fast drying topcoat framför Seche Vite, och ifall jag postat en jämförelse som hon missat. Och när det visade sig att jag inte hade det så tyckte hon att jag skulle göra en :)

 

Så vi tar det tekniska först... Jag gjorde ett test för att se om det var nån skillnad på dem när det gäller den snabbtorkande effekten. Jag målade två swatchstickor med ett grönt cremelack från China Glaze (grönt för att jag skulle ha nått trevligt att titta på under tiden) och plockade fram en äggklocka.

Första lagret fick härda ordentligt, andra lagret fick torka 4 minuter innan jag lackade ena stickan med Seche Vite och den andra med Poshé. Jag tog två helt nya flaskor för experimentets skull och försökte göra ungefär lika tjocka lager av båda. Sen satte jag klockan på en minut och varje minut när den pep så tryckte jag på lacket med en metall-pinne. Det upprepade jag 15 gånger, tills det med andra ord gått drygt 15 minuter.

Resultatet syns inte så bra på bilderna men ni får bilder ändå eftersom det blir så mycket trist text annars :)

en bild med blixt och en utan... svårt att se ändå.

Efter två minuter kände jag även på lacken med fingret och då var båda yttorra. Flera gånger under tiden tryckte jag också på stickorna med nageln och petade på det för att se om lacket flyttade på sig.

När korttidstestet var avslutat fortsatte jag att peta och trycka och karva i lacket för att se om det blev nån skillnad. En sisådär 20 minuter efter att jag lackat med topplacken var båda torra så till vida att man inte hade haft några bekymmer att använda händerna som vanligt och göra normala saker utan att få hack i det. Mitt envisa karvande gjorde fortfarande märken när det gått en halvtimme men vid det laget var jag hungrig och gav upp ^^

Resultatet: Under de första 15 minuterna var det ingen som helst skillnad mellan de två. Jag hade aldrig kunnat gissa att det var två olika överlack om jag inte vetat om det och enda sättet att hålla isär stickorna var genom att läsa namnen jag skrivit på dem.

När jag avslutade testet var det en liten aning svårare att göra märken på stickan med Seche Vite, men fortfarande inte såpass stor skillnad att jag hade trott att det var olika överlack om ingen sagt nått som gav mig anledning att misstänka det.

I sann vetenskaplig anda kan man ju inte dra några slutsatser av ett enda prov, och det hade varit intressant att testa med monstertjocka lager glitterlack under för att se om nån av dem är bättre till just det. Men baserat på det här tänker jag fortsätta tycka att de är synnerligen likvärdiga.

Så varför jag föredrar Poshé då. Det är inte lika tjockt, både till konsistensen och som lager på naglarna. Särskilt till nailart när man ofta har flera lager lack på naglarna vill jag inte göra manikyren ännu tjockare genom att lägga på ett lager Seche Vite, och jag upplever att jag kan lacka tunnare lager med Poshé än jag kan med SV. Och Poshé torkar inte och blir segt i flaskan lika snabbt.
Så enkelt var det :)

(När det gäller ingredienser i dem så jobbar jag fortfarande på innehållsförteckningen till Poshé, SV hittar ni här.)

Vilket föredrar ni? Eller har ni en annan variant som ni gillar bäst?


A test to see which dries faster out of Seche Vite or Poshé Top Coat. The result: no difference to speak about. I still prefer Poshé since I think it's thinner and I can do thinner coats with it than with SV.

Ingredienser i nagellack: mjukgörare och filmformare

Jag börjar komma ganska långt ner på innehållsförteckningarna nu, så det blir svårare och svårare att hitta info om ämnena som det bara finns en liten gnutta av i lacken. Dagens tema blir därför en hopsamling av ämnen som har som uppgift att nagellacket att se snyggt ut och vara hållbart när det väl sitter på naglarna.

Trimethyl Pentanyl Diisobutyrate - säg det snabbt fem gånger... Är en ester och en mjukgörare, eller plasticizer som det heter på engelska. Mjukgörare används i plaster för att göra dem mindre hårda och spröda. I nagellack så behövs det för att lacket inte ska chippa hysteriskt och spricka upp i bitar. TPD skyddar också mot infärgning och fläckar från yttre källor. Det får användas i plastförpackningar som livsmedel förvaras i och anses vara ett "snällt" ämne.

Triphenyl Phosphate - är också en mjukgörare. Dessutom är det ett ämne som dämpar brandfarlighet, vilket ju är bra när allt annat i nagellack är så rackarns brandfarligt.

Acetyl Tributyl Citrate - ytterligare en mjukgörare. Den här är också okej i livsmedelsförpackningar och används även i ögonmakeup och i hudvårdsprodukter för att göra huden mjuk.

Etyl tosyalmid - åter igen en mjukgörare. Nu har jag ju listat fyra mjukgörare och alla finns inte i alla märkens lack, det varierar lite vilken de har valt.

Adipic Acid / Neopentyl Glycol / Trimellitic Anhydrid Copolymer - *...och andas*. Copolymerer gick vi ju igenom i ett tidigare inlägg så det vet ni allt om nu ;) Det här är alltså en copolymer som innehåller de tre monomererna som avskiljs med slash-tecken (...vägrar skriva det en gång till). Copolymeren är en film-bildare, alltså ett ämne som gör en slät yta på nagellacket.


Då har vi avverkat ett gäng ämnen till. Inte jättemycket kvar nu faktiskt :)

Hur Seche Vite funkar

Många har frågat efter en genomgång av hur Seche Vite funkar och vad som skiljer snabbtorkande lack från vanligt lack. Så jag ger det ett försök :)

Innehåll
Basen är som de flesta andra bestående av butyl acetat och ett celluloca material. Istället för nitrocellulose så är det Cellulose Acetate Butyrate, men poängen är den samma. Cellulose acetate butyrate beskrivs som en mer flexibel plast och är dyrare än vanlig nitrocellulose.

Det som skiljer är framförallt de två ingredienserna Toluene och MEK. Toluene står som nummer två på listan vilket innebär att det är förhållandevis mycket av det, medan MEK kommer väldigt långt ner. Många av er känner säkert igen toluene som ett av ämnena som ingår i beteckningen Big 3, och som många försöker undvika i sina nagellack. Jag tänker inte gå in på hälsoeffekterna av det i det här inlägget utan sparar det till inlägget jag planerar om Big 3 kemikalierna. Istället ska vi koncentrera oss på de kemiska egenskaperna och varför Seche vill ha toluene i sina produkter.

Olika kemikalier dunstar olika snabbt. När man mäter hur fort olika grejer dunstar (på engelska kallas det evaporation rate) så tar man en annan kemikalie som jämförelse och så beskriver man hur snabbt de andra dunstar jämfört med den. Det man oftast jämför med är av en händelse butyl acetat. Vilket gjorde det väldigt mycket enklare för mig att begripa mig på hur det funkar ^^ Toluene dunstar ungefär dubbelt så fort som butyl acetat och bidrar med största delen av Seche Vite's förmåga att torka snabbt. Dunstade kemikalier = härdat lack.

MEK, som står för Metyl Etyl Ketone, dunstar ännu snabbare, ungefär 4 gånger så fort som butyl acetat. Det ger också väldigt snabbt en torr yta på produkten som det ingår i, sprayfärg till exempel. Och används därför exempelvis till färg/lack/osv som ska användas utomhus i kallt klimat, eftersom kylan annars gör att det torkar så långsamt. Så MEK hjälper till att få en torr yta på Seche Vite så att man kan börja använda händerna även innan manikyren är helt genomhärdad.

Snabbtorkande
Nu tänker ni säkert "jamen häll i ännu mer av de där snabbtorkande ämnena, så att det torkar ännu snabbare då!". Men det finns en hake tyvärr. Överlacket får inte torka för snabbt eftersom det då helt stänger in lacket under som inte får en chans att torka. Man ska ju enligt instruktionerna lacka Seche Vite över ett vått lack (eller iaf inte härdat) och då gäller det att kemikalierna som kommer från lacket under ändå kan smita igenom så att alla lager kan härda. Anledningen till att Seche Vite inte passar ihop med alla nagellack är just ojämna förhållanden mellan olika torktider. Om överlacket stänger in kemikalierna från lacket under så håller manikyren inte lika bra, och i värsta fall bildas det bubblor.

Varför är Seche Vite så rackarns besvärligt och tjocknar i flaskan då? För att det är så snabbtorkande. Man kan inte få allt... Det är precis samma effekt som sker i alla nagellacksflaskor: kemikalierna dunstar och lacket tjocknar. Men man använder ju sitt överlack mycket oftare än alla individuella flaskor med färgat lack, så flaskan är öppen en större del av tiden. Och eftersom kemikalierna i Seche Vite har så lätt för att dunsta hinner mycket mer av dem smita ur flaskan under tiden korken är av.

Vilket osökt leder oss in på Seche Restore, som man ska späda Seche Vite med. Seche Restore innehåller de tre ingredienserna butyl acetat, toluene och isopropyl alkohol. Butyl acetat och toluene är alltså det som behöver tillsättas i första hand, och även lite alkohol (som delvis är med i blandningen för att ge en mer lättdoserad konsistens). Att späda Seche Vite med nån annan nagellacksthinner som inte innehåller stora delar toluene gör alltså att man förstör den snabbtorkande effekten. Däremot kan man absolut använda Seche Restore till andra lack, men då ska man ju vara medveten om att man tillsätter toluene till ett lack som kanske skröt med att det var Big 3 free innan.

Härdar lacket under?
Sen var det det här med att Seche Vite sägs härda lagren av lack under. När man googlar på Seche Vite och läser om det på försäljningssiter så är det i princip samma text som dyker upp överallt, att Seche Vite ska penetrera alla lager och torka dem. Men så här står det om Seche Vite på Seche's egen hemsida:

"Seche Vite™ dry fast top coat is widely acknowledged as the world's finest top coat. Specially formulated to penetrate through nail lacquer to the base coat forming a single solid coating over the nail plate for a much more durable finish. Guaranteed not to yellow while leaving nails silky, stronger and resistant to chipping and peeling."

Alltså, det penetrerar alla lager för att ge en mer hållbar manikyr. Ingenting om att det ska härda alla lagren. Naturligtvis kommer påståendet ursprungligen från Seche på ett eller annan sätt, men jag tycker ändå det är intressant att Seche själva inte basunerar ut det lika tvärsäkert. Även på andra ställen på hemsidan skriver de om att det är snabbtorkat och att det penetrerar lager, men sambandet däremellan är rätt öppet för egen tolkning.
Att Seche Vite går ner i lagren i den bemärkelse att det löser upp lagren under och gör dem kladdiga igen behöver vi inte betvivla, det är bara att peta på sina nymålade naglar så märker vi det... Det är lösningsmedlen i som löser upp lacket intill - precis som lösningsmedlen i remover, som dessutom ofta är exakt samma lösningsmedel. Och sen hjälper cellulosa-materialet till att "limma ihop" lagren så att de förenar sig. Men det gör nitrocellolosan i alla nagellack oavsett märke och färg, så det är ingen unikt för Seche Vite!

Trots idogt Googlande lyckas jag inte hitta några bevis alls för att Seche Vite skulle snabba på härdningen av lagren under. Ingen av ingredienserna "suger ut" kemikalier ur underliggande lack så att de kan dunsta snabbare. Det enda som skulle kunna förklara att Seche Vite hjälper till att härda lagren under är att det löser upp den torkade ytan på det andra lacket så att avdunstningen inte förhindras av den. Å andra sidan bildar det ju en egen torr yta himla snabbt så den effekten borde bli rätt marginell. Jag säger inte att det inte skulle kunna vara en kemisk reaktion mellan olika ingredienser som gör att lacket härdar snabbare, men jag kan som sagt inte hitta nått som talar för det.

Min egen teori - som då inte grundar sig på nått annat än flitigt lackande och väldigt grundläggande kemikunskaper - är att Seche Vite bildar en torr yta och torkar snabbt för sig själv, och att det får oss att uppleva att hela manikyren torkar snabbar. Jag vet att när jag själv målat med för många tjocka lager av lack så hjälper det föga att lägga Seche Vite över, det härdar inte på flera timmar ändå...

Krymper
En av de vanligaste anledningarna till att folk inte gillar Seche Vite är dess irriterande egenskap att krympa ihop lacket, shrinkage, och ge vad som ser ut som tip wear med en gång. Det är vanligast att det uppstår om man lägger Seche Vite uppe på ett lack som redan torkat, men det beror också på vilket färgat lack man har det på, en del är känsligare än andra. Bloggare har rapporterat om att Seche Vite inte funkar ihop med vissa märken till exempel. Jag har själv inte märkt något sådant samband mellan olika märken och deras kompatibilitet med Seche Vite, men det beror säkert på faktorer som underlack, antal lager, hur snabbt man lackar, hur länge man väntar innan man lägger på överlacket, osv. Fenomenet blir också värre ju tjockare innehållet i flaskan med Seche Vite blir, så det är en bra idé att späda det med en gång när det börjar tjockna.

Anledningen till att manikyren krymper, eller dras tillbaka från toppen på nageln, är att Seche Vite dras ihop när det torkar och då drar med sig lagren under - som det ju löst upp enligt vad vi sa ovan. Det torkar så snabbt (och ännu snabbare när det har tjocknat och mycket av de snabbtorkande kemikalierna redan dunstat bort ur flaskan) att lacket under inte hinner med att jämna ut sig utan dras med. Det är ju ganska mycket av det ursprungliga innehållet i Seche Vite som dunstar bort efter man lackat det över nageln. Då drar sig "pölen" med lack på nageln ihop. Att det blir värre om lacket under är torrt är för att det då inte har kvar så mycket av sina egna kemikalier och redan blivit relativt oflexibelt.

Man kan till viss del undvika krympningen genom att lacka runt den fria kanten på naglarna, så att kanten på "pölen" inte slutar där nagel slutar. Då kan det dra sig tillbaka lite utan att det påverkar manikyren lika tydligt. Dessutom gör ju den metoden att manikyren håller längre så det är ett bra tips oavsett överlack.

Hur man (inte) får nagellacket att torka snabbare

Då och då får jag den här frågan så nu tar vi det en gång för alla :)

Det finns en hel hög med myter om hur man kan få nagellack att torka snabbare, och de flesta baserar sig på ens inneboende instinkt om hur våta grejer torkar eller hur saker normalt stelnar. Man blåser håret torrt med en hårfön t.ex., och ställer glassen i frysen för att den ska stelna igen när den har smält. Problemet med de här grejerna är att det som ska torka eller stelna är vatten, och nagellack är inte vatten.

Nagellack består ju av kemikalier - som vi håller på att gå igenom - och för att nagellacket ska torka och stelna behöver en del av de kemikalierna dunsta. Det gör de till största delen i sin egen takt men omgivningen påverkar lite grann.

Framförallt är det temperaturen som påverkar. Precis som varmt vatten dunstar snabbare än kallt (kokande vatten dunstar/förångas så mycket att man ser det som ett moln), så dunstar kemikalierna enklare när det är varmt. Det beror på fysikaliska lagar och att ett varmt ämne har mer lättrörliga molekyler som lättare kan smita från de andra molekylerna. Om man lackar naglarna men bestämmer sig för att ta bort det igen innan det härdat helt igenom, så kan man märka att det torkat mer på den delen av nageln som sitter fast på fingret, medan den fria kanten har geggigare lack. Det är kroppsvärmen som hjälpt till att skynda på torkningen.

Även luftfuktigheten påverkar. Om det är hög luftfuktighet så är luften mer mättad med vatten och har därför inte lika mycket "plats över" för att kunna ta emot de avdunstade kemikalierna. Temperatur och luftfuktighet hänger ofta nära ihop - om inte klimatet är väldigt styrt med aircondition och liknande - så en högre temperatur ger ofta en högre luftfuktighet. Lite av det positiva med temperaturökningen tas då ut av den ökade luftfuktigheten. Blir det för varmt kan man också få problem med att lacket torkar för fort eller ojämnt på djupet så att säga, vilket leder till bubblor. Så att lacka naglarna i bastun är heller ingen bra idé.


Lacket torkar som vi vet utifrån och in, först blir det en torr hinna på ytan och sen härdar det så småningom igenom helt och hållet. Instinkten att blåsa på naglarna eller vifta med händerna hjälper alltså inte eftersom den där hinnan på ytan som redan är torr förhindrar att blåsten kommer åt de delarna av lacket som fortfarande är vått. Det enda läget när det skulle hjälpa att blåsa på naglarna är om man skulle ha händerna i ett extremt litet utrymme där luften stog helt still och blev mättad med kemikalierna så att inga mer kunde dunsta. Då behövs ny luft för att processen ska kunna fortsätta. Men då snackar vi i princip att ha sina nylackade naglar i ett par tättslutande gummihandskar och det är ju inte särskilt realistiskt. Även om man satt med händerna i en lufttät glasslåda eller liknande så skulle lacket nog torka ändå. Så att vifta frenetiskt med händerna inomhus är det ingen poäng med.

Lite av samma problem lider de så kallade Fast drying drops av. Det är en vätska som man droppar på naglarna för att få lacket att torka snabbare. De kan innehålla väldigt olika grejer men ska i vilket fall snabba på processen. Och det gör de säkert så länge de är i kontakt med vått nagellack. Men när lacket börjar torka på ytan så stängs dropparna ute av hinnan som bildas och då gör de inte så mycket nytta längre.

Det finns också de som förespråkar att man ska doppa händerna i isvatten för att snabbare torka nagellacket. Man vill ju att det ska stelna och kyla får normalt saker att stelna, som med glassen till exempel. Men nagellack behöver som sagt dunsta och om man har det under vatten så kommer det dunsta väldigt dåligt. Och eftersom det dunstar snabbare av värme kommer det därmed dunsta långsammare av kyla. Så isvattenmetoden får totalt motsatt effekt. Möjligen att man kan uppleva att det blir lite stelare direkt när man tar upp händerna ur vattnet. Men det har inte bidragit till att lacket härdar, så den effekten försvinner i så fall så fort lacket nått rumstemperatur igen.

Sen har jag i min statistik sett att folk Googlar efter huruvida det går att torka vanligt nagellack under en UV lampa. Det svaret är att nej, det går inte. Det måste vara lacker som är gjorda för att torkas med UV-ljus och har komponenter i sig som reagerar med UV-strålning och då härdar.

Ja men hur får man lacket att torka snabbare då? Man använder snabbtorkande överlack. Det behöver inte vara svårare än så. Lagom temperatur, kanske lite åt det varmare hållet, och så Seche Vite, Poshé, eller nån av de andra 50-11 varianter som finns.

Den ambitiöse kan också se över sin lackningsmetod. Lacket torkar snabbare om man inte slänger på fler lager än nödvändigt och försöker att inte göra dem jättetjocka. Det är också bra att vänta lite mellan lagren så att lagret under får en chans att börja torka innan det får ett lager till i huvudet. Och så kan man försöka att undvika de märkena som man av erfarenhet märkt är segtorkade och besvärliga...

Ingredienser i nagellack: Styrene/Acrylates Copolymer

Det börjar bli svårare och svårare ord på ingredienslistorna nu. Dagens ord (på engelska) är Acrylates Copolymer och Styrene/Acrylates Copolymer… pjuh. Särskilt besvärligt blir det om man inte läst avancerade kurser om plaster på universitetet (eller i mitt fall: förträngt sina avancerade kurser om plaster) men vi försöker ta det enkelt :)

Polymer är ett samlingsnamn för en massa olika typer av molekylkedjor. Det kan vara allt från nylon till DNA, huvudsaken är att det är en kedja av något slag. Men när man pratar om polymerer i dagligt tal så menar man oftast plast och det ska vi också göra.

Förenklat kan man se molekylkedjan som pärlor på en tråd, där varje pärla är en mindre molekyl, som alltså upprepar sig en gång för varje pärla. Antingen kan alla pärlor vara likadana eller så kan det vara olika pärlor. Varannan röd och varannan grön, eller tre röda och en grön, osv. Varje pärla kallas en monomer och tillsammans utgör de en polymer (mono betyder ju "en", och poly betyder "flera"). Om det är mer än en sorts monomerer – alltså pärlor i fler än en färg – så blir det en copolymer.

Namnet Styrene/Acrylat copolymer säger alltså att det här är en copolymer med de två monomerern, tillika plasterna, styren och akrylat. Om det bara står Acrylat Copolymer så spelar i det här fallet ingen roll, det är styren i den också, de har bara inte brytt sig om att skriva ut det.

Styren akrylat copolymer används bland annat i färg och kopiatortoner, men också mycket i smink, hud- och hårprodukter där det bildar en film som håller vatten både inne och ute. I hudvård lägger sig de stora molekylerna som ett lock som inte låter vatten dunsta av huden så lätt och bidrar till en fuktgivande effekt. I hårprodukter stänger det istället ute fukten och skyddar håret.

I nagellack är styren akrylat copolymer ytterligare ett av de ämnena som hjälper till att bilda en film på lacket. Det ser också till att lacket fäster mot underlaget och gör det mer trögflytande. De flesta av de kemikalierna vi gått igenom hittills – och som är lackens huvudingredienser –  är ungefär lika rinnande som vatten, så det finns även ett gäng ämnen i lack som gör att det får en tjockare konsistens, och det här är ett av dem.

Jag hoppas att det här blev begripligt trots en lite besvärligare nivå på kemin :p


Next post in the series about nail polish ingredients is on a kind of plastic substance. It's used more in skin and hair products than nail polish and there it provides a barrier that either retains or blocks water, depending on application. In nail polish it is a film forming agent and also gives the polish a thicker consistency.

Ingredienser i nagellack: Isopropyl alkohol & diaceton alkohol

Slår ihop två alkoholer i dagens ingrediens-inlägg, isopropylalkohol och diacetonalkohol. Isopropyl alkohol står med på innehållsförteckningarna på alla lack jag läst på för den här serien, medan jag bara hittat diaceton alkohol i China Glaze lack. Över lag är det många fler saker i China Glaze lack än i Zoya, och Color Club till exempel...

Isopropylalkohol - C3H7OH även kallat isopropanol. Det här är vad man i USA kallar "rubbing alkohol" (rubbing alkohol kan vara andra saker också). Lättlöslig i det mesta och är ett lösningsmedel rätt upp och ner. Används också som elektronikrengöring och som antifrys i bensin. Det luktar starkt och lite sött så här anar vi väl ytterligare en källa till "nagellackslukt".

På nätet nämns det också att man kan använda det i nödfall om man inte har nagellacksremover, vilket ju känns logiskt eftersom det är ett lösningsmedel och löser sig i de övriga kemikalierna som är i nagellack. Dock får man gnugga ett bra tag så det är inget att rekommendera. En del har också använt det som thinner till nagellack som blivit sega. Jag ser inte riktigt poängen med det eftersom det är minst lika billigt att köpa riktig nagellacks-thinner. Det funkar dessutom sämre än thinner eftersom det ändrar förhållandet mellan de olika ingredienserna i nagellacket rätt rejält om man har i en skvätt ren isopropylalkohol.

När jag Googlade på det så hittade jag tyvärr även trådar på forum där folk diskuterade att dricka det och hur man ska dosera det för att få så "bra" effekt som möjligt. Väldigt sorglig läsning! Jag blir lite ledsen av vetskapen att folk inte förstår bättre än att riskera sitt liv för att de är för snåla för att köpa en flaska Vodka, utan ger sig på att dricka fel sorters alkohol.

Diacetonalkohol - C6H12O2 Namnet kommer ifrån att man använder aceton när man tillverkar det. Det är en svagt doftande alkohol som också används som lösningsmedel, exempelvis i lack, thinner, färg, trycksvärta, permanenta tuschpennor mm. Det används även när man tillverkar fuskskinn och i bromsvätska. I lacker bidrar det med att ge en hård och högblank yta.


Ifall nån undrar varför jag blandar namnen med och utan (den helt felaktiga) särskrivningen så beror det på att jag medvetet försöker anpassa inläggen efter att folk Googlar efter båda delar.


Another post in the series on nail polish ingredients, a couple of alcohols. The first is just a solvent, while the other contributes to a hard and glossy surface on the polish.

Ingredienser i nagellack: hur funkar Black Spotted

När jag började med lackingredienserna fick jag en förfrågan om jag kunde ta reda på hur OPI Black Spotted funkar. Nu har jag ju inte kommit igenom hela ingredienslistan på vanliga lack än, men jag gör en liten avstickare till Black Spotted ändå. Jag har inte lacket själv men har Googlat upp en bild på innehållsförteckningen så jag tänkte ta de grejerna som skiljer det från andra lack.

I stort sett består innehållsförteckningen av vanliga lack-ingredienser, det som skiljer är framförallt vatten och heptan. Utöver det är det ett gäng ämnen i slutet av listan – phenoxyetanol och parabener – som används som konserveringsmedel och troligen har fått tillsättas eftersom det är vatten i och produkten då blir lite känsligare för bakterier osv.

Vatten och nagellack går ju inte alls ihop i vanliga fall. Etylacetat är någorlunda lösligt i vatten men övriga ingredienser vill inte veta av nått vatten. Heptan – som är ett kolväte – är totalt olösligt i vatten det också, om möjligt ännu mer olösligt än de andra ämnena. Häller man heptan i vatten så kommer de bara skikta sig så att heptanet lägger sig överst eftersom det har lägre densitet. Så att blanda heptan i nagellacket gör att det blir ännu mindre villigt att befatta sig med vatten än det var innan.

Det är den effekten som OPI har utnyttjat i Black Spotted. Vattnet och lacket försöker att skilja sig åt samtidigt som vattnets ytspänning försöker hålla ihop det med sig själv. Så vi får pölar som resultat. De tomma fläckarna på naglarna är alltså vattnet. Målar man för tjocka lager så blir det för mycket vatten som håller sig på sin egen kant och då blir det bara några få större pölar istället för många små, ytspänningen tar över för mycket.

Den stora frågan är varför lacket inte skiktar sig i flaskan om det skiktar sig på naglarna. Min gissning är att någon av de andra vanliga nagellacksämnena stabiliserar blandningen, alternativt att de väldigt lika densiteterna på vattnet och huvudingredienserna i lacket gör att det lätt blandas runt när man hanterar flaskan och skruvar av och på korken. Jag har inte hittat mer detaljerad info om ämnena, och jag har redan fått frångå Wikipedia och leta info i vetenskapliga fackartiklar så det börjar bli på en för djup kemisk nivå för mig… Men jag fick i alla fall fram en förklaring till effekten så jag får väl vara nöjd med det :)

I mitt sökande efter info så har jag läst några trådar på forum om folk som försöker blanda sina egna varianter av Black Spotted med vatten och/eller heptan. Men jag har inte sett nån som lyckats, så det verkar inte bara vara att blanda. Kanske krävs det mer av tillverkningsprocessen, vem vet…

(Allmän info om heptan: C7H16, används som lösningsmedel bland annat i färg, och vid tillverkningen av lim, lack, trycksvärta och gummi. Man kan också använda det som bränsle i olika applikationer och det är en liten och oönskad beståndsdel i bensin. För mycket heptan i bensinen får bilmotorn att knacka.)


I'm doing a series of posts regarding the ingredients in nail polish and what the different substances do. I skipped ahead a bit and this post is about OPI Black Spotted and how the heptane and water are working to make the polish split, so to speak. I'm guessing there are explanations in English out there already (even though I didn't find any), so I'm not going to translate the whole thing. But basically the heptane repels the water, while the surface tension of the water keeps the droplets together to form clear pools of water on the nail.

Ingredienser i nagellack: Nitrocellulosa

Nästa ämne i innehållsförteckningarna är Nitrocellulosa. Det är ett väldigt spännande ämne som jag letade info om ett bra tag :)

Det görs av cellulosa från bomull och nitratjoner i nån komplicerad process som jag inte tänker ge mig på att försöka begripa. Det späds alltid med nått lösningsmedel (t.ex. alkohol eller vatten) eftersom det i ren form är extremt explosivt. Det används till och med som sprängämne. Ett annat namn för det är Bomullskrut och i fast form kan man pressa det till att se ut som papper. Det är sådant "papper" som trollkarlar använder när de får papper att plötsligt brinna upp i handen, vilket funkar eftersom det brinner under relativt låga temperaturer och utan att lämna aska efter sig.

source

Vid sekelskiftet använde man det i tillverkningen av filmrullar för både fotografering och rörlig film. Om ni har sett filmen Inglourious Basterds med Brad Pit som galen amerikan under andra världskriget, så kanske ni mins att de sätter eld på biografen med gamla filmrullar som brinner väldigt bra. Det är så kallad nitratfilm gjort av Nitrocellulosa. Man slutade göra nitratfilm på 40-talet just för att det var så himla brandfarligt.

Hur som helst, nagellack var det... Utöver att explodera så gör sig Nitrocellulosa också bra i olika typer av lack: trä- och billack, osv. Man lackar ofta gitarrer med det bland annat. Det är även en komponent i trycksvärta för material som inte suger åt sig pigment som en papperstidning, mer glansiga material eller plast. Det har också används för att ge spelkort en glansig yta och är det som håller ihop häftklamrar till "pinnar" så man kan stoppa dem i häftapparaten utan att behöva pilla in dem en och en :) Och så kan man göra pingpongbollar av det eller använda det som lösningsmedel vid läkemedelstillverkning, väldigt mångsidig kemikalie!

I lack behöver det ett lösningsmedel som det kan simma runt i och det "råkar" passa väldigt bra ihop med Etylacetat, som ju är en huvudingrediens i nagellack. De passar rent av så bra ihop att Etylacetat används i nagellack just för att vara kompis med Nitrocellulosan.

Nitrocellulosa är snabbtorkande och bildar en glansig film på ytan när det torkar. Vissa saker torkar ju liksom inifrån och ut så att säga, det är klibbigt på ytan ända tills det är helt torrt. Nagellack torkar ju istället utifrån och in, det blir yttorrt innan det härdar ordentligt i mitten, det är ju därför man får märken i det utan att ytan klibbar fast på det som man stötte nageln mot. Det är Nitrocellulosans förtjänst. Nitrocellulosa löser också upp lagret under lite grann när man lägger på ett lager till, så att alla lagren kan härda ihop sen, något vi också känner igen som typiskt för nagellack.

Beroende på vilken koncentration Nitrocellulosan har så blir ytan mer eller mindre hård, så i nagellack använder man en mitt-emellan variant så att det ska bli mer flexibelt. Lågbudgetprodukter använder en billigare och mer utspädd variant som i nagellackens fall gör att det håller sämre och blir mer repigt och matt snabbare. Det syns dock inte i innehållsförteckningen så två lack kan ha samma ingredienser i listan men ha helt olika kvalitet på dem.

Ingredienser i nagellack: Etyl acetat, Butyl acetat & Propyl acetat

Så, nu kommer det första av de utlovade inläggen om ingredienser!

Jag grävde fram innehållsförteckningar till China Glaze, OPI, Zoya och Color Club. Vilket verkligen inte var lätt! Ingen av dem har innehållet listat på sina hemsidor (uselt!) utan jag fick leta på e-tailer'sarnas siter, och läsa den mikroskopiska texten med förstoringsglas på ett par flaskor.


Här ser vi vad OPI tycker är en lämplig storlek på innehållsförteckning...
Det är först gången sen jag köpte kameran som jag saknat ett makroobjektiv ^^


Det finns säkert massa spännande saker som inte är med i de här märkenas hopkok men finns i andra lack, men vi tar de här först. Och vi börjar med de tre sakerna som i någon inbördes ordning står först på innehållsförteckningarna: etylacetat, butylacetat och propylacetat. (På engelska: etyle acetate, butyl asetate och propyl acetate)

Alla tre är väldigt lika och används till samma saker. De är lösningsmedel som finns i olika typer av lack (inte bara nagellack utan lack i allmänhet), färg, bilvårdsprodukter, lim, rostskyddsmedel osv. Man använder dem också när man tillverkar plast och gummi. Så lång var det ju väntat men sen kommer det spännande. De är också estrar, alltså smakämnen som man har i livsmedel. Visserligen är det i väldigt små mängder, men man äter alltså de här grejerna! Deras doft beskrivs som fruktig och butylacetat ska lukta äpple och banan medan propylacetat ska lukta päron. Tydligen. Och även om nagellack inte luktar päron så visst luktar det lite sött! Det är alltså från de här ämnena som en stor del av den klassiska nagellacksdoften kommer.

Alla tre består av ättiksyra och det som skiljer dem åt är vilken alkohol som är förenad med ättiksyran. De har också lite olika egenskaper.

Etyl acetat - C4H8O2, kallas även etyletanoat eller ättiksyreetylenester. Består av ättiksyra och etanol (vanlig drickbar sprit). Det är vattenlösligt och anses vara ett (förhållandevis) miljövänligt lösningsmedel eftersom det bryts ner lätt.

Butyl acetat - C6H12O2, kallas även butyletanoat. Består av ättiksyra och butanol. Svårlöslig i vatten men löser sig väldigt bra med andra saker som alkoholer, polymerer och olja. I nagellack bidrar det med att vara bra på att utjämna sig, ge den rätta rinniga konsistensen bland alla andra trögflytande ingredienser och ge en glasig yta.

Propyl acetat - C5H10O2, kallas även propyletanoat. Består av ättiksyra och propanol. Inte heller helt enkel att lösa i vatten men lättare än Butyl-varianten, och löser sig väldigt bra med andra saker än vatten. Det är väldigt lättflyktigt och används därför även i parfym för att lösa doftämnena men sen dunsta så fort man fått parfymen på huden. Luktar svagare än de andra två och är därför vanligt i trälacker som ska vara smidiga att använda inomhus.

Ja, vad säger ni, är det intressant och på en lagom nivå? För mycket eller för lite detaljer?

Varför blir naglarna genomskinliga av vatten?

Jag har ju tidigare visat att mina flänga naglar blir genomskinliga och jättemjuka när jag har utsatt dem för vatten en längre stund. Och jag ser i min statistik för bloggen att många Googlar på begreppet "genomskinliga naglar" och hamnar här. En del av dem är säkert ute efter genomskinliga tippar eller lösnaglar och de får tyvärr leta vidare för jag sysslar inte med sånt ^^  Men för er som är intresserade av att veta varför era naglar blir genomskinliga av vatten eller olja eller dylikt tänkte jag besvara den frågan.

Vi börjar med grundläggande optik! Det som gör att saker har en färg över huvud taget beror på vilka våglängder av ljus som de absorberar respektive reflekterar. Ljus är för det mesta hyfsat vitt (sol, lysrör), och vitt ljus innehåller alla våglängder i den synliga delen av spektrumet. (Man kan bryta ljuset så att våglängderna separeras, då bildas det en regnbåge som visar att alla färgerna finns där i det vita ljuset). Om en pryl exempelvis har en sådan struktur på fibrer och molekyler att den absorberar de flesta våglängderna men reflekterar de våglängder som våra ögon ser som rött, så kommer vi att uppfatta prylen som röd.



Alla färger absorberas utom rött som reflekteras tillbaka till våra ögon, så prylen ser röd ut.

 En pryl som är vit reflekterar alltså alla våglängder medan en pryl som är svart inte reflekterar någon. (Eller snarare lika lite av alla, hade den inte reflekterat något ljus alls så hade det ju varit ett svart hål.) Medan genomskinligt material tillåter att ljuset går igenom istället för att absorbera eller reflektera det. 

Naglarna då. När naglarna är torra så har de en sådan struktur att ljuset reflekteras tillbaka ungefär lika bra oavsett våglängd och de ser därför mer eller mindre vita ut. Om de däremot är mättade med en vätska så ändrar det hur ljuset beter sig i dem: istället för att reflektera ljuset så släpps det igenom. Det är samma sak som gör att vita kläder blir mer eller mindre genomskinliga när de blir blöta. Vita saker, som "är vana" vid att reflektera alla våglängder, har lättare för att ändras till att släppa igenom alla våglängder - alltså att bli genomskinliga - än färgade saker.

Den delen av nageln som sitter fast på fingret blir hela tiden fuktad med vatten och naturliga oljor underifrån från fingret, och den ser därmed hudfärgad ut eftersom den är genomskinlig och fingret under syns igenom. När nageln sedan växer ut över kanten och släpper från fingret förlorar den sin fuktkälla, och blir torr och vit. Men nageln är så pass porös att den kan ta åt sig vätska utifrån, vatten eller nagelolja till exempel (rätt sorts nagelolja). Det tar lite tid, så det märks först när man haft händerna i vatten ett tag, eller låtit oljan sjunka in. Men då får nageln tillbaka sitt genomskinliga utseende.

För dem som inte får genomskinliga partier på naglarna ens efter långvarig dränkning, så beror det på att naglarna inte tar åt sig vätska lika lätt. De är mindre porösa eller tjockare helt enkelt, vilket ju - som allt annat - styrs av ens gener. För att naglarna ska bli helt genomskinliga måste vätskan mätta nageln helt igenom vilket ju tar längre tid om naglarna är tjockare. Det vanligaste är att de bara blir genomskinliga i kanterna eller på ställen där de är lite tunnare. Kanterna kan ju suga åt sig vätskan från tre håll istället för två så det går snabbare där.

Vill man skydda naglarna från att bli mjuka och genomskinliga så är det nagellack som gäller (eller diskhandskar). Bäst blir det om man lackar både ovansidan och under den fria kanten så att vattnet kommer åt så lite av nageln som möjligt.

Paket som kommer bort, en liten dos konsumentupplysning

Det har varit mycket prat det sista om paket som inte kommit fram. Det har gnagt i bakhuvudet att jag borde veta mer om det här så nu tog jag mig samman och försökte få mina misstankar bekräftade. Jag hittade följande på Konsument Europas webbplats, de är en liten gren av Konsumentverket kan man säga. De sysslar visserligen bara med köp och saker som sker inom EU men svaret nedan gäller oavsett land, det är inte specifikt för EU bara för att frågan gäller inom EU.

Fråga:

Jag har beställt en vara av ett företag inom EU och har betalat i förskott för flera veckor sedan. Ingenting har kommit och säljaren går inte att nå – vad ska jag göra?

Svar:

Får du inte varan inom avtalat leveranstid får du häva köpet och kräva tillbaka det du har betalt till säljaren. Gör en skriftlig reklamation till säljaren och spara en kopia på den.

Har du betalat med ett kreditkort, kan du även vända dig till kreditgivande bank för att kräva tillbaka det du har betalt till säljaren. Enligt konsumentkreditlagen har du samma rättigheter gentemot kreditgivaren som gentemot säljaren. Du måste visa banken att du har hävt köpet. Visa upp en kopia på ditt reklamationsbrev.

Länk till källan

Det är dock en mycket viktig sak som man ska lägga märket till i svaret: det står att ”Har du betalat med ett kreditkort…” Detta gäller enbart om man köpt varan med ett kreditkort! Det är inte samma regler om man använder ett betalkort, alltså där pengarna dras med en gång. Då är de borta, precis som kontanter.

Nu kan ju inte alla få ett kreditkort (jag till exempel, eftersom min studentinkomst är för låg) men kan man välja är det alltså mycket säkrare att handla på nätet med kreditkort än med betalkort! Och det spelar självklart ingen roll om man har använt PayPal på mitten av betalningen, det är fortfarande kortet som har utnyttjats.

Har man använt PayPal så har de också en form av säkerhet där man kan klaga på att varan man betalt inte kommit fram eller varit fel på något sätt. Om man får igenom sitt krav så betalar PayPal tillbaka pengarna till en. Länk till PayPals info om detta

Har man inte använt ett kreditkort, och inte använt PayPal, och inte försäkrat paketet, så finns det tyvärr inte så mycket mer att göra. Om inte säljaren vill idka välgörenhet och skicka varorna en gång till så är paketet bara borta och man har slängt pengarna i sjön. Och det är jättetråkigt, men tyvärr nått man får räkna med som en möjlighet när man köper varor från USA och väljer billigaste fraktalternativet som erbjuds. Det är helt andra regler och en annan säkerhet om man handlar inom Sverige tack vare vår konsumentköplag, men i övrigt är det en djungel där ute...

Jag är verkligen inte fullt insatt i den här problematiken och har inte så mycket mer koll än vad som står här. Men förhoppningsvis har det kanske gett någon nått tips om hur ni kan gå vidare. Om inte annat så ring banken och fråga, eller kommunens konsumentupplysning, som kanske kan ge bättre kontaktuppgifter om de själva inte kan svara, eller maila PayPal. Har man lite tur så ska det i alla fall inte vara omöjligt att få tillbaka sina pengar!

Info om akrylfärg, tutorial och "matcha prylen" - allt i ett!

Jag fick frågor om akrylfärg för ett litet tag sen så jag tänkte att lite mer info om det kanske vore på sin plats. Jag har ju gått över till att göra mer och mer nailart med akrylfärg eftersom det är så himla mycket smidigare än nagellack.

Ska man måla tavlor är det antagligen viktigt att ha bra kvalitet på sin färg, men jag tror det spelar mindre roll när det bara är nailart. Jag har köpt mina färger så billigt som möjligt på nätet och de funkar utmärkt.

Däremot är det bra att ha bra penslar! Nageln är ju himla liten så det minsta i pensel-väg som går att få tag på är nästan ett måste. Jag har precis köpt nya penslar och det är verkligen skillnad på dem och de gamla. Jag köpte en med storleksbeteckningen 3/0, jag har ingen aning vad det innebär men det var den mista som fanns i hela konstnärsaffären. Sen köpte jag också en med storlek 0 och en med 1, men de visade sig vara för stora för de pilliga bitarna… men säkert lagom till större ytor så de kommer nog till användning också. Jag tror att storlek 00 eller 000 hade varit bättre, men de var slut. Ska tilläggas att penslarna jag köpte kostade ca 20:-/st, så det var ingen större utgift trots att det är bra kvalitet på dem.

Hur som helst… sen när man har färg och pensel och en mugg vatten bredvid sig så är det bara att sätta igång. Det är som att måla på papper, fast på ett extremt litet papper. Underlack är som vanligt ett måste, det är inte bra att måla direkt på nageln eftersom det dels inte sitter så bra och dels lätt missfärgar. Och vill man inte täcka hela nageln med akrylfärg – vilket ju går utmärkt det med – så är det bra att grunda med ett färgat lack. När man målat klart är det nödvändigt med överlack eftersom det dels gör manikyren glansig och snygg, men fram för allt ser till att den inte försvinner nästa gång man tvättar händerna! Se bara till att det är helt genomtorrt innan överlacket målas på eftersom färgerna annars kan smeta ut sig.

Fördelen med akryl framför nagellack är att man kan dutta ut lite av färgen på ett papper eller annan yta utan att den torkar ihop och blir seg och trådig på två minuter. Med lack får man nästan sticka penseln i flaskan istället och med jämna mellanrum tvätta av den från intorkat lack. Med akrylfärg kan färgen stå oskyddad i en kvart utan att det händer nått. Samtidigt torkar den blixtsnabbt på naglarna eftersom det är så väldigt tunt med färg man målar på. Det går alltså att måla över nästan med en gång och lägga nästa lager utan att man behöver vänta på att det ska torka, så det går mycket snabbare att göra nailart med akryl än med nagellack.

Den enda nackdelen jag kan komma på är att ytan inte jämnar ut sig lika bra som med nagellack. Om det är penselmärken i färgen så kommer de att vara kvar även efter man har lagt på överlack, och det syns ändå lite att färgen är mattare än vad lack är.

Jag gjorde en ”matcha prylen” manikyr och passade på att fota lite under tiden, ifall det är kul att se mitt upplägg. Prylen jag matchar är en temugg med blommönster. Jag tog mig lite vatten över huvudet med de supersmala linjerna i mönstret, och självklart krympte jag mönstret också så det blev ännu svårare. Så det är ingen exakt kopia, men tanken stämmer i alla fall.

Jag brukar jobba med både nagellack och akrylfärg på ett plastlock till en glassförpackning. Där blandar jag till nyanserna. Behöver jag rena färger så doppar jag penseln direkt i färgen som sitter på undersidan av locken till färgburkarna.

Jag börjar alltid med en färg i taget och gör färdigt den på alla naglar. Jag försöker placera ut "grejerna", i det här fallet blommorna, lite olika på varje nagel så att det ska se random ut. Ett väldigt bra sätt att få det att se naturligt ut, som att mönstret verkligen hör hemma på naglarna, är att måla halva blommor vid kanterna av naglarna. Det gör att det ser ut att vara en liten del av ett större mönster och inte bara nån som målat en grej mitt på.

...Och sen nästa färg, ni fattar poängen...

Jag har lärt mig av bitter erfarenhet att less is more. Mönster av det här slaget blir alltid bäst om man lämnar ordentligt med tom yta emellan. Tre till fyra objekt brukar bli bra på varje nagel, fast nån nagel får bara två… det har blivit lite standard. Och jag börjar alltid med tummen, för om det blir helfel och jag inte kan eller orkar fixa det, så kan jag alltid utesluta den ur bild när jag fotar till bloggen, det är svårare att dölja långfingret liksom. Ett tips :)

Nu blev tummen bra den här gången men bilderna blev ändå utan den av en slump, sånt beror på vilka foton som blir bäst bara :p

Hoppas nån lärde sig nått! Och ni andra bloggare, det vore jättekul att se andras akryl-manikyrer så testa gärna :D