Vad jag lärt mig av frankenlacksexperimentet

Jag har lärt mig en massa, men det här är några av sakerna :)

Det var ett väldigt mycket större projekt än jag tänkte mig från början! Och har man väl börjat så är det svårt att inte göra klart det eftersom det snabbt blir stora summor pengar...

Det här experimentet med 50 flaskor kostade mig nästan 3 900kr. Hittills har jag gått drygt en hundring back, så det var ingen lönsam affär så sett ^^ Men jag ser det som att jag hade roligt och att nöjet blev nästan gratis i och med att jag kunde dela med mig till er.

Jag har haft himla tur att ni ville vara med! Annars hade det varit flera tusen i sjön och även om jag jobbar heltid nu så är det lite väl mycket bli av med bara sådär :s Så tack till alla som varit intresserade av lacken! Utan er uppmuntran på vägen hade jag aldrig vågat dra igång det!

Å andra sidan har jag riskerat mitt rykte lite grann. Inte för att jag tror att nån hade slutat läsa bloggen för att de köpt ett lack som visat sig vara skit, de hör ju inte ihop... Men det är ändå meningen att en nagellacksnörd som gör egna lack ska göra bra lack. Som jag sagt förut är jag inte 100% nöjd med lacken själv... Därför hade jag egentligen inte blivit jätteförvånad om ni sagt på slutet att "nä, det där såg inte kul ut, vi vill inte ha dem". Och då hade ju "varumärket Cactus" som jag byggt upp under ett drygt år fått sig en törn.

Jag förstår att så många indie-lack består av blandat glitter i en klar eller jelly bas. Det är grymt svårt att jobba med pigment, det beter sig inte alls som man förväntar sig! Å andra sidan tycker jag att det är att sätta ribban lite väl lågt att slänga ner en näve glitter i en färdigköpt bas och när deras färger blöder ut i basen säga att det ska vara så :p

En sak som varit väldigt svårt under resans gång är att jag själv inte tillhör min målgrupp. Jag bojkottar ju indie-lack. Dels för att väldigt få har fångat mitt intresse, och dels för att jag tänker att jag kan blanda ihop dem själv. Och jag vet att en del av er tänker likadant. Har man SpectraFlair är det ju inga problem att hälla ner lite av det i ett befintligt lack i den färgen man vill ha och så slipper man köpa lacken av mig. Och jag har ärligt talat inte gjort lacken med de personerna i åtanke ;) Men det finns gott om folk (uppenbarligen) som tycker det är lättare att köpa lacken än att blanda själv. Dock har det varit svårt för mig att sätta mig in i vad ni vill ha eftersom jag inte hade köpt dem själv ^^

Hade jag startat ett företag som skulle syssla med det här hade jag haft världens problem att få ihop ekonomin. Jag har läst företagsekonomi på universitetet och lärt mig om räknemetoder och räntekostnader och sunk cost och allt möjligt. Men det hjälper inte ett dugg. Här ska en miljon olika små kostnader räknas ihop och läggas på priset. Råmaterialen har jag haft koll på, och frakten är enkel. Paypal-avgifterna kunde jag räkna ut. Bubbelplast har jag samlat på mig så den var gratis, annars hade den kostat. Men sen ska allt från nagellacksremover för att tvätta burkar med, till bläckpatroner till skrivaren för att printa etiketterna, till tejp till packningen med i kalkylen. Och då har vi inte börjat räkna på arbetstiden, och moms, arbetsgivaravgifter och avgifter för att registrerar produkterna hos Kemikalieinspektionen/Läkemedelsverket... Jag hade fått sälja nagellack för 1 000:- flaskan ^^

SpectraFlair ser visserligen fint ut, men det är en total pain in the ass att jobba med! >.<


Jag vill också passa på att säga att jag är öppen för att göra en kollektion till, jag har inte avfärdat den idén. Men det beror helt på hur lacken tas emot ute i stugorna nu när de hittar hem till sina nya ägare, och om intresset för fler lack finns kvar efter att ni läst recensioner om Spectrum-lacken på bloggarna ;) Blir det en nästa gång vill jag också göra det ordentligt och göra lack som jag är nöjd med själv, så den processen är inget jag gör i en handvändning i så fall. Så vi får se helt enkelt!