Mer funderingar, den här gången om Internet i stort

Här kommer en lång textmassa igen, så om ni inte vill läsa det så är det bara att hoppa över, jag klandrar er inte ;)

Jag läser dagens blogginlägg i Google Reader som vanligt och ramlar över det här inlägget hos The PolishAholic (ytterligare en blogg jag tycker mycket om). Och tappar hakan över den fantastiskt långa lista med saker man kan göra för att få extra entries i giveaway’en. Samma lista finns naturligtvis på de andras bloggar också så det är ju inte Jen’s ”fel”, jag tar det bara som exempel.

Det måste vara något slags rekord i alla fall. 54 sätt att skaffa sig entries, 54 saker att gå igenom och göra om man vill ha så stor chans att vinna som möjligt. Det måste ta ett bra tag att göra alla, även om man vinner blir timlönen kanske inte så bra :p

Och listan består ju av det gamla vanliga: följa bloggarna på 2-3 olika sätt, följa på Facebook (rysningar) och på Twitter, och så ett och annat nyhetsbrev. Att man ska följa bloggen är ju ganska självklart, det säger jag inget om, men de andra… Jag förstår inte. Och det är genuin undran så nån får gärna förklara för mig om ni begriper det. Varför vill man ”tvinga” (ja, det är frivilligt men ni förstår vad jag menar) tusentals människor att följa en på Twitter? Där man per definition (140 tecken) inte kan skriva nått som faktiskt är meningsfullt, ett forum som är gjort för att tala om att man åt äppelpaj till efterätt och som används som chattfunktion eller för att göra snabb reklam för saker, typ sitt senaste blogginlägg (som folk ju då ändå ser eftersom de följer bloggen, det var ju med den allting började) Om folk inte frivilligt följer ens Twitter när man bara i allmänhet informerar om den, så har de ju uppenbarligen inte intresse för det. Varför ska man då ”tvinga” (igen i brist på bättre ord) dem att gör det ändå? Och hur hänger det ihop med intresset för nagellack, att veta att bloggskribenten åt äppelpaj till efterrätt?

Det är klart att jag är intresserad av de personerna som har bloggarna jag läser. Men jag tänker sticka ut hakan här då och säga att jag faktiskt skiter i vad de äter till efterrätt. Jag förutsätter att om det händer nått särskilt intressant och stort så kommer det att dyka upp på bloggen. Då läser jag gärna om det (kanske även om en och annan äppelpaj) men jag har varken tid eller energi att följa ett ständigt flöde med vardagliga händelser och tankar, särskilt inte för alla de 76 bloggar jag följer. Är jag ensam om det kanske? Det känns som om ”alla andra” lever halva livet på de sociala medierna, kanske är det mig det är fel på…?
Okej, uppenbarligen är det det ;)

Men för att återvända till giveaway’en… Kan denna vilja att få folk att följa en som person genom den ena och den tredje kanalen vara ett behov av att synas? Vill vi egentligen bli kändisar allihop? Är det, hemska tanke, bara ytlighet? Som maskeras som att det gynnar bloggen att ha massa folk som följer en på Twitter. Är antalet i sig en statussymbol? ”Jag har fler följare än du, jag vinner”. Precis som det i början (fortfarande?) var status att ha många vänner på Facebook, oavsett om man kände dem eller inte. Det är i så fall ytterligare en sak jag har svårt att förstå. Har man inget socialt utbyte av alla tusentals personer så har väl en siffra på en skärm ingen poäng. Själv uppskattar jag ju naturligtvis varenda en av mina läsare, men de som aldrig kommenterar blir ju bara en pinne i statistiken. Och även om statisktik är kul (i min vrickade värld) så är det ju självklart roligast med de läsarna som kommenterar och man får igång en dialog med!

Som sagt, det är mycket jag inte förstår… Förklara gärna, nån som har bättre koll på det här än jag!

Nu ska jag gå och städa mitt kök, efter det blir det lunch, och jag ska äta soppa idag…. Ifall det är viktigt för någon att veta det.

Tillägg: Av de första kommentarerna att döma rörde jag visst om i grytan mer än jag hade tänkt :p Men det är roligt med en diskussion! :D

Jag ifrågasätter absolut inte Twitter och att man använder det över huvud taget! Jag förstår att det är jättetrevlig och roligt för dem som är involverade i det! Ett bra sätt att prata med folk som är samlade där. Vad jag ifrågasätter är att ”muta” eller ”utpressa” folk till att följa en. Folk som inte har något intresse av det och folk som aldrig kommer att prata med en, eller kanske ens läsa nått inlägg man gör. Som bara följer en för att de ska få chansen att vinna nått. Det är det jag inte ser poängen med.

Och jag hoppas att ingen tar illa upp naturligtvis! :)