I begynnelsen var... Sangria

Jag har redan nu fått massa bra förslag i kommentarerna till Picture Polish giveaway’en, jag läser alla noga och skriver upp och tar åt mig, så keep ’em coming! Allas åsikter är jätteintressanta och lika viktiga! Och att hålla med föregående talare bland kommentarerna går självklart också bra :)

En sak dök upp som jag tänkte spinna vidare på redan nu, trots att tävlingen inte ens är avslutad. Angelica ville veta mer om min relation till nagellack, ännu mer hur det började liksom, utöver de beskrivningarna som jag har här och här. Så jag tänkte visa er det allra första nagellacket som jag köpte! (för att få in bilder och inte bara text i det här inlägget)

Året var… ja, jag mins inte riktigt, jag tror jag gick i sexan eller sjuan, nånting i den stilen, så runt -99.
…Kära nån det var länge sen! Jag gick till Kicks och letade upp ett lack som matchade en skjorta jag hade, i nått gräsligt syntetmaterial, mycket passande för 90-talet. Valet föll på Constance Carroll Sangria… En snabb Googling avslöjar att Constance Carroll’s flaskor inte ser ut så här längre :p

Så, i begynnelsen var Sangria, helt enkelt. Sen har jag inte kunnat göra mig av med det, det var ju trots allt först. Formulan är av den gamla sorten, så det täcker perfekt på ett lager och torkar på ett ögonblick... det var bättre förr :p

Innan mitt nagellacksintresse tog fart hade jag kanske 5 flaskor, och alla var nog köpta för att de skulle matcha nått specifikt. Det var som sagt först när jag försökte odla naglarna istället för att bita ihjäl dem som jag upptäckte att de var kul med nagellack. Eller nödvändigt snarare, för att de inte skulle gå av. Och på det sättet blev det ett intresse. Det är egentligen nagelvård som är huvudämnet för mig, nagellack är lite en biprodukt av det. Även om det ju är fantastiskt kul det med, så var det aldrig så det började, utan det var min kamp för att få långa naglar som tvingade mig till nagellack.

Att det blev många berodde sen på att jag blev lite grann inlurad. Jag letade efter billigt smink på nätet och hittade en hottentott site som sålde en salig blandning av mer eller mindre förtroendeingivande produkter. Bland annat W7 lacken som ni har sett under etiketten ”Längst ner i Helmer” (som det finns fler av för övrigt, jag trodde inte ni ville se de trista grejerna, men det vill ni tydligen så det kommer mer!). Köpte dem för 40 kronor styck och tyckte att jag gjorde världens kap… i alla fall tills jag fick hem paketet >.<  Det var nog mer att jag tyckte att det var en bra affär än nagellacken i sig som var det roliga med just det tror jag. Suck.

Började leta efter siter med swatcher för att veta vad det var jag köpte till nästa gång… Och märkte att vad jag än Googlade efter så hamnade jag hos Scrangie. …Var kan vi vara nu? 2007-2008 nånting kanske? Det var i alla fall den första nagelbloggen (och den andra bloggen över huvud taget) som jag började följa. Tänkte från början att nagelbloggar är sånt man kan ha i USA, där finns det så mycket folk att det alltid finns nån som vill läsa, vilken mikroskopiskt ämne man än nischar sig mot :) Och nagellack är ju rätt så mikroskopiskt, det kan ju knappats finnas utrymme till mer än ett par sånna bloggar! Ujujuj…

När det senare gällde svenska siter så var det Nailmail jag först stötte på, och sen hittade jag bloggar via länkar därifrån. Och sen var det ju kört, när jag tittade på så mycket fina lack på bild så var jag ju tvungen att köpa några av dem också… eller många.

Jag vet inte om det var nått särskilt lack som jag fastnade för, inte vad jag mins i alla fall. Det var nog snarare överflödet, att det fanns så många märken och färger och finishar! Vad jag sett av nagellack innan var i princip L’Oreal, Maybelline, Mavala och de andra på Kicks. Och att inte nagellack måste vara röda och rosa och lila, att blått och grönt också var okej, det var roligt att upptäcka.

Sen har jag alltid varit sån att om jag ska engagera mig inom ett ämne så vill jag veta allt som går att veta om det. Så jag läste in mig på allt jag kom över om nagelvård och nagellack osv. Har till och med böcker om det :p Tittade på bilder och YouTube-filmer med tekniker och nailart. När det gäller nailart blev jag först inspirerad av Love4Nails. Och hon målar på frihand med akryl, så det var därifrån jag fick det och det som gjorde att jag köpte akrylfärger. Jag hade alltid bild som favoritämne i skolan men nån mer konstnärlig bakgrund än så har jag inte. Jag gillar att teckna, men jag har inte mycket talang för det tyvärr. Jag kan rita av saker bra och har öga för att kopiera, men jag skulle inte kunna teckna ur huvudet ens om mitt liv hängde på det. Matcha prylen-inläggen är med andra ord perfekt för då slipper jag ha fantasi och skapa mönstren själv, nån annan har redan gjort det åt mig.

Över huvud taget är det själva skapandet och lackandet som är det roliga för mig. Jag tycker om att måla naglarna och att göra nailart, inte att ha lackade naglar. När jag väl är klar är det inte kul längre. Det är få lack som jag känner att jag vill gå och titta på och ha på naglarna längre stunder, det är i princip bara de häftigaste hololacken. Så det mesta åker av inom en timme eller två så att jag kan börja om med nått nytt. Samma sak med samlingen egentligen, jag samlar inte för att ha massa lack att välja mellan, jag samlar för att jag vill ha nått nytt hela tiden, jag är för otålig för att nöja mig med de gamla lacken… Kanske inte ett så trevligt personlighetsdrag, men så länge det är nagellack så må det väl vara hänt. Jag är inte sån i övrigt, känner inte att jag behöver byta mobiltelefon t.ex. förrän den gamla är ordentligt sönder. Men med nagellack ska det vara nytt. Jag vet inte hur många lack jag har som bara är använda en enda gång, men många är det! Tur att de är rätt billiga ändå :)


Jag hoppas att det var en någorlunda intressant textmassa för nån av er :) Jag ska visa det näst äldsta lacket som jag sparat i samlingen nån gång med. Fortsätt kommentera i givaway-inlägget så länge, som sagt, allt är jättebra feedback! Och jag ska försöka uppfylla allting som jag kan, en del har jag redan planer på.

Och om nån vill hänga på temat och berätta om sin egen väg till nagellacksintresset och kanske visa sitt äldsta lack så vore ju det jätteroligt att se och läsa om!