Funderingar kring nagellack, bloggande och pengar

När jag började blogga lovade jag mig själv att bloggen aldrig skulle få kosta nånting. Att det bara skulle vara en liten kul grej där jag visade upp vad jag hade på naglarna, med ett inlägg då och då och halvtaskiga foton. Jag skulle aldrig betala för själva bloggen, på en bloggportal, och jag skulle inte bry mig om ifall min kamera inte klarade av att ta lika bra bilder som "alla andra", och absolut inte köpa nått nagellack bara för att visa upp det på bloggen.

Det gick käpprätt åt skogen.

Den första direkta kostnaden var när Picasa blev fullt och jag fick köpa mer space där. Det var en struntsumma så det spelar ingen roll, men principen. Och så ljustältet, som visserligen inte kostade mig något eftersom det var en present, men som ändå kostade, utan att fylla nån som helst funktion utöver bloggandet. Jag fotar ju inget annat i det som inte hamnar på bloggen. Och de båda Alex'arna från Ikea för att ha samlingen och allt annat nagelkrafs i egna möbler. Och nu har jag köpt mig en kamera för nästan 4000 som jag absolut inte hade behövt om det inte vore för bloggen. ...Och aldrig lagt pengar på om jag inte haft ett riktigt jobb nu ska väl tilläggas, snacka om lyxkonsumtion...

Ska jag sen vara helt ärlig mot mig själv så måste jag erkänna att jag köpt lack som jag egentligen inte haft nått större intresse av men som jag tagit med när jag ändå beställt för att kunna visa hela kollektionen på bloggen. Lack som jag aldrig hade skaffat om jag inte haft bloggen. Och det är nog det värsta, snacka om onödig utgift.

Så lägger man ihop allting så nog sjutton kostar bloggen! Massor!

Och det är väl knappast världens undergång, jag kan betala min hyra och har mat på bordet, det går absolut ingen nöd på mig trots nagelutsvävningar. Andra lägger massa pengar på sitt sportande (utrustning, avgifter, köra fram och tillbaka till träning och tävling), eller sina djur (hästar är inte billiga i drift, utställningshundar kostar massa att ställa ut) eller sin frimärkssamling, eller sin sommarstuga. Men hade Lyxfällan kommit hem till mig och satt upp magnetsedlar på den svarta tavlan så hade jag fått en egen kolumn för nagellack och det hade hamnat fler sedlar där än i nån annan kolumn. Och hela Sverige hade tyckt att jag var dum i huvudet, som jag själv tänker om flertalet människor som är med där (mest för att ställer upp på förnedrings-TV). För det har blivit kostnader varje månad som inte är rimliga längre. En snabb överslagsräkning: om vi låtsas att vare lack kostat i genomsnitt 7 dollar (jag tror det är mer om man räknar in frakter men strunt samma, vi låtsas) då står det nästan 25 000 kronor i min Alex. Vansinne!

Men jag tror att jag också måste erkänna för mig själv att det inte är nagellacken i sig som är huvuddelen av hobbyn längre utan bloggen. Och det var nånstans där det spårade ur.

Det är en sak att köpa saker som man verkligen vill ha, men det är en annan sak att skaffa dem bara för sakens skull, för att ha dem och visa dem. Jag som aldrig köpt märkeskläder eller haft den senaste status-mobilen. Plötsligt har det slagit totalt slint och jag skaffar grejer jag inte ens vill använda. Och då är det inte okej längre.

Så. Nu får det räcka! Inga mer fulla kollektioner bara för sakens skull. Inga mer lack som jag inte faktiskt vill ha för min egen skull. Inga lack som jag starkt misstänker är dupes till nått jag redan har bara för att kunna visa jämförelsen på bloggen. Inga fler beställningar på eBay bara för att jag har tråkigt en kväll! (hål i huvudet...) Inget mer samlande på halvtaskiga holokollektioner (och då tänker jag mest på ett par som jag inte visat nått ur) bara för att min hjärncell fått för sig att jag ska ha alla holosar i hela världen. Kvalitet, inte kvantitet. Och det jag köper men inte trivs med ska jag ju inte behålla. Det funkar hur bra som helst att sälja lack via bloggen så jag måste utnyttja den kanalen mycket bättre framöver.

Tänka en gång till innan jag trycker på "köp" helt enkelt.

Och med nått enstaka undantag som jag väntar på ska släppas (och det som redan är på väg i posten) så ger jag mig själv köpstopp minst till juli ut. Enough is enough. Och jag har ju inte direkt brist på otestade lack att visa på bloggen oavsett!

Ni tycker säkert att det här är jätteuppenbart och att jag är korkad, och det är okej. Men nu har jag tagit mitt förnuft till fånga och det är huvudsaken. Man ska inte vara sämre än att kunna erkänna sina misstag.


Hur upplever ni bloggkollegor det? Är det nagellacken (eller sminket för er som det passar bättre in på) i sig eller bloggandet som är det roligaste? Hade ni köpt lika mycket grejer om ni inte bloggat? Gör ni det bara för er egen skull? I så fall har ni nog mer distans än jag har och jag avundas er.
Hur mycket spenderar ni på lack (även ni som inte bloggar då självklart) och/eller bloggandet per månad? (om ni vågar ha koll, det vågade inte jag innan maj...)